Kanske skall jag utrycka mig klarare. Om det går, lämna så fort ni kan en relation där er partner är sjukligt svartsjuk. Bit ihop och lämna killen eller tjejen. I långa loppet är det bättre för er båda!!!! Tiden läker alla sår och det är bättre än att forsätta plåga varandra!

Jag var tillsammans med the tjej från Lanzarote, hade ett toppen liv där, men p.g.a hennes sjukliga svartsjuka blev jag tvungen att lämna henne. Det var svårt och plågsamt men nödvändigt. Svartsjukan förgiftade den kärlek jag kände. Jag är en mycket social människa som lätt får kontakt med andra, att inte få vara sig själv ... ja det fungerar inte.

Jag håller med om att det borde skrivas mer om vad den andra partnern gör för att framkalla svartsjuka. Jag har en tjej som är extremt utåtriktad och social, och fysisk med andra personer. Killarna tror hon raggar för hon är snygg och så \"utåt\". Så de \"hänger\" efter och flörtar och tror kanske att de skall bli något. Jag anser att man tex inte kan gömma sig bakom att man är social och göra som man vill. När man har en relation kan man inte bete sig som man är singel. Båda har ett ansvar att hålla gränserna, är man överens om gränserna är det mycket lättare att få relationen att fungera. Men skall man hela tiden \"pröva\" eller ifrågasätta gränserna blir det jobbigt. Tex om en dejt eller ett ex hör av sig, så behöver man inte svara i telefonen för att vara artig. Det ger fel signal. Om man struntar i att svara så förstår personen att det inte är lämpligt eller att man har en ny partner. Det är så mycket i svartsjukan som spelar in, självkänslan som många pratar om, nja lite. Självförtroende, nej. Men däremot tryggheten och lojaliteten med min partner och att vi är överens om vilka gränser som vi har och att man förstår hur den andra känner om man går över gränsen, och respekterar detta. Det anser jag är viktigast för att dämpa eller förhindra svartsjuka.

Jag håller med om att det borde skrivas mer om vad den andra partnern gör för att framkalla svartsjuka. Jag har en tjej som är extremt utåtriktad och social, och fysisk med andra personer. Killarna tror hon raggar för hon är snygg och så \"utåt\". Så de \"hänger\" efter och flörtar och tror kanske att de skall bli något. Jag anser att man tex inte kan gömma sig bakom att man är social och göra som man vill. När man har en relation kan man inte bete sig som man är singel. Båda har ett ansvar att hålla gränserna, är man överens om gränserna är det mycket lättare att få relationen att fungera. Men skall man hela tiden \"pröva\" eller ifrågasätta gränserna blir det jobbigt. Tex om en dejt eller ett ex hör av sig, så behöver man inte svara i telefonen för att vara artig. Det ger fel signal. Om man struntar i att svara så förstår personen att det inte är lämpligt eller att man har en ny partner. Det är så mycket i svartsjukan som spelar in, självkänslan som många pratar om, nja lite. Självförtroende, nej. Men däremot tryggheten och lojaliteten med min partner och att vi är överens om vilka gränser som vi har och att man förstår hur den andra känner om man går över gränsen, och respekterar detta. Det anser jag är viktigast för att dämpa eller förhindra svartsjuka.

Hej, \"en annan anonym\" oj, vad jag känner igen mig i det du skriver. Ska testa rosenrot :). skönt att se att fler är så jobbiga som jag är.

Hej, \"en annan anonym\" oj, vad jag känner igen mig i det du skriver. Ska testa rosenrot :). skönt att se att fler är så jobbiga som jag är.

Det finns inget jag önskar mig mer hett här i världen än en ärlig och pålitlig och sjukligt svartsjuk man - för de är väl sjukligt trogna också. Men vill man över skranket så ska man inte binda sig vid en klippa, man kan lätt känna trycket fast det är man själv som drar. Jag håller annars helt med att nåt är galet i svartsjukeförhållanden därför att ett ömsesidigt tycke krävs för en hållbar relation. Den som är svartsjuk känner sig säkert väldigt kränkt och sårad och orolig. Man ska inte sparka på den som redan är sårad.

Hej där. Känner igen detta enormt. Jag e ruggit svartsjuk men vet om det. Det blir bara värre och värre men jag säger inget till min sambo. Jag vet att felet ligger hos mig så om jag tjatar på henne om allt så lär hon ju lessna på mig. Jag mår verkligen skit, är paranoid. Jag tror/fabulerar om att så fort hon går någonstans så skall hon träffa någon annan. Tror att hon har ihop det med personer i våran bekantskapskrets(där jag iofs tror att en kille inte själv kan hålla sig trogen till sin fru). Hon har svårt för att prata om känslor och sånt vilket jag vet så därför vill jag inte heller pressa henne till att behöva säga att hon älskar mig eller pussa mig helt utan att det påtalas men eftersom att jag är som jag är så är det skitjobbigt att inte få någon bekräftelse och detta leder i sin tur till att jag tror ännu mer dumheter. Jag e fullständigt livrädd över att bli lämnad och mår nåt fruktansvärt dåligt psykiskt. Hela min värld skulle rasa samman om jag blev lämnad. Går omkring och tänker på detta säkert 80% av min vakna tid och det tar fruktansvärt mycket energi och så får man svårt att sköta jobbet. Det är ju en ond cirkel också, desto mer jag tänker på detta desto mer \"verklighet\" blir det. skulle nog behöva profffesionell hjälp me detta tror jag då det har eskalerat det sista året och jag VET att felet ligger hos mig men jag kan nog inte lösa detta själv.... Några förslag på hjälp?

Hatar svartsjuka killar. mitt ex har förstört nitt liv. dra åt helvete med alla er svartsjuka.

Till\" Osäker kvinna\". Jag har lite frågor till dig. Exploderar svartsjuke känslan eller är det bara en liten jobbig känsla? Hur länge har ni varit tillsammans? Är magkänslan att HAN \"gillar\" någon annan? Känner du att han kan ta din svartsjuka på rätt sätt? Som att reagera lugnt och förstå dig? Du beskriver även att du inte litar på människor runt omkring honom. Man kan ju inte veta vad andra människor tänker/känner, tyvärr :), men man kan få en magkänsla om situationen.
Svartsjuk eller inte svartsjuk...så tycker jag inte det är helt fel att ifrågasätta varför din kille ska gå ut själv med sina vänner. Om jag missuppfattat det ber jag om ursäkt, men jag fick den känslan. Jag och min festman går bara ut på tu man hand om företag ska ha kick off. Annars går vi alltid ut tillsammans om det ska gå´s ut. Jag menar vi är ju inte bara ett par, vi är ju även vänner. Även om jag äger sjukan går vi inte ut då jag känner att känslan är för stark. Det skulle vara katastrof. Men vi går inte ut ofta alls, vi tycker personligen inte att det är så roligt...vadå dansa, dricka öl...kan man ju göra hemma..:) med sina bästa vänner. Men sådana är vi!
Jag känner själv att, förutom det jag skrev i mitt förra inlägg, så har jag beställt en bok om att bygga upp självförtroende. Ser fram emot att se vilka under det kan ge...Min sjukliga svartsjuka bottnar naturligtvis i det också.
Jag tror på att se inåt och bearbeta inåt och stooooor förståelse av din partner.

har kommit på mina svartsjuka sida. trodde aldrig att det var så. har försökt att hitta ursäkter. jag läser, sms när han sover om nätterna...han bårkar om att han ine får gå ut med vänner, och det stämmer jag gillar det inte! tanken av att han skulle träffa någon och dumpa mig. det är sjukt. gillar heller inte när han är med vänner...tänk om han skulle råka få känslor för henne? jag är cerkligen svartsjuk och behöver hjälp. vad och hur ska jag gå tillväga älskar honom från hjärtat men litar inte på människor runtomkring honom...

Hej alla sjukligt svartsjuka och ni, om jag får säga \"hjältar\" som orkar med oss!
Jag har en underbar festman. Mycket annorlunda än andra män kanske. Han är inte flörtig och allt är alltid \"öppet\", jag menar det är inget smusslande med mobil och dyligt. Vi vet varandras koder till allt, inget är hemligt för inget ska vara hemligt. Det handlar inte om att jag vill veta om ex, detaljer och sådant. Mitt problem är att jag får för mig saker..när vi är på stan....bara poppar upp. Skit jobbigt för det är inbillning. Jag har förstått mer än väl. Han är dessutom den som fått mig att bli en bättre människa, fast vissa saker har varit svårt att inse.
Jag har förstått tack vare honom utöver min sjukliga svartsjuk, att jag också lider av PMDD, värre variant av PMS. Det är verkligen plågsamt att inse att man inte kan ha full kontroll på hur tankarna exploderar och som när jag inte kan hålla tyst, ser att jag gör skada, trots att jag också måste ha rätt att prata om min \"oro\", som det troligtvis bottnar i. Jag kan inte uttrycka mig hur som helst heller.. Men jag har lyckats med stöd av min festman att minska min svartsjuka, tack vare för att han sett att min PMDD triggat och triggar upp det.

Det gäller verkligen att fråga vad som får igång de \"jävliga\" odjuret inom sig. Jag har fått nog, vill bli av med den \"svarta sjukan\" som tar över..och som varit en del av mig sedan många år tillbaka...påverkat relationer, vänner, arbeten....
Jag läste på om hur kroppens hormon balans/obalans påverkar. Jag läste om adrenalin, noradrenalin, dopamin, serotonin, endorfin, oxytosin. Jag blev överväldigad! Man kan göra såååå mycket för att få mer balans i kroppen och som kopplas direkt till hur man agerar. Man ska verkligen inte underskatta det! Jag blev ödmjuk inför att ändra kostvanor (trypofan berikad kost) , motion och jag ser beröring på helt annat sätt. För att göra historien kortare började jag bla att äta hälsokost för att ge kroppen en boost för balans. Jag märkte att (förutom de hemska symtomerna för PMDD) blev jag väldigt ofokuserad strax före menstration. Jag började äta rosenrot. Jag ville även pröva fermicur som ska lindra PMS besvären som nedstämdhet tex.
Det är mycket effektivt! Jag märkte hur jag blev fokuserad och kunde känna mig mer gladare, lugnare...mindre svartsjuk....Jag började även träna trots att det är lite tråkigt. Att jag kunde må så mycket bättre visste jag inte om innan!
Men jag kände dock att fermicur\'en gjorde att jag fick mindre sexlust och oxytosin boosten behöver man för att må bättre med sin partner....så jag provade X-tra vital (för balans, lust och välbefinnande). Fungera jättebra! Det räcker med att jag äter rosenrot och X-tra vital. De ger mig mer balans. Men jag vill understryka att min sjukliga svartsjuka inte är borta. Den finns där. Men jag har förbättrats så den inte är lika påtaglig. Det har minskat drastiskt. Jag kan hantera det bättre än förr. Jag kan dock märka att jag får en \"down period\" kring hösten. Ibland tappar min festman humöret när det kommer till svartsjukan och jag förstår det, men det är såååå viktigt att man blir lyssnad på, utan höjda, arga, skrik...det blir ju bara värre om det bråkas och leder till värre bråk än vad det är...
Önskar att sjukan kunde bara försvinna för gott, men är glad att det tar sig framåt och det hade kanske inte gått så bra om jag inte hade fått en sådan förståelse av min älskling. Jag är evigt tacksam!

Självklart om det visar sig att din partner inte rent inbillningsmässigt tittar på annan, smusslar med telefonen...att det är något hemlighetsmakeri med mail och dyligt finns det varningssignaler som troligen är befogade. Har varit i ett sådant förhållande och det slutade inte bra. Det är helt riktigt att kräva från sin partner det man själv ger. Fullständig ärlighet, respekt, kärlek och rätt magkänsla är bra egenskaper i ett förhållande. Man ska visa att man älskar varandra, visa att man är att lita på och när det då kommer till de avigsidor som finns i alla förhållanden måste det krävas en förståelse av båda parter när de är. Annars fungerar det inte! Tack för mig.. skönt att skriva av sig...hoppas det gav dig något...jag kämpar vidare....

Jag hatar att jag är så här svartsjuk jag kan göra vad som hälst för att bota de som ständigt träder fram dag efter dag jag älskar min nya tjej och vill så järna att det ska fungera vi måste klara det älskling och det kommer vi om du hjälper till och tror på oss!

Har man anledningar för att vara svartsjuk så kallas man inte sjukligt svartsjuk. Har partnern skickat konstiga sms o ljugit om saker så är det okej att man frågar o sätter gränser.

Jag är själv sjukligt svartsjuk å har sökt hjälp... Men har även börjat skriva ner allt ja känner på datorn så min sambo får läsa åsså diskuterar vi det sen... Det känns iaf bra för mig... Samt att ja alltid har vart ärlig när ja har kollat hennes mail m.m med dåligt samvete som följd när jag inte hittat något... Hon har aldrig haft tendens till att vara otrogen å under de 8 år som vi har byggt upp vår familj med barn å hus har ja aldrig hittat ett spår... Men svartsjukan har legat \"vilande\" under långa stunder men blossa upp nu när hon klippte sig å fick bättre självförtroende... Hon blev om man säger \"längre\" än mig... Ja kände mig inte behövd längre... Kändes som hon leta efter en annan...Plus att hon skrev väldigt mycke med en annan kille på msn å ja kände mig åsidosatt... Med dåligt självförtroende på köpet... \"duger ja inte längre\" \"letar hon efter en annan\".. Fast hon säger att hon älskar mig å allt så har känslorna tagit överhanden... Har dock en väldigt förstående sambo men att få frågor om allt hela tiden tär ju på ett förhållande... Så ett råd till alla som är svartsjuka är ju att söka hjälp innan det är för sent... För det finns... Själv har ja tagit kontakt med en hypnos terapeut som ja ska till om några veckor... Dock finns det säkert dom som har en anledning att fundera vad den andra håller på med... Men försök att prata om det innan man beskyller... Var där ja gjorde fel i början... Skulle ju ha sagt att ja tycke dom skrev för mycke å allt... Men istället så fick hon bara beskyllningar om att hon ville lämna mig å allt sånt... Inge bra... Å erkänn för dig själv å din partner att du har det jobbigt... Ja man kan skriva hur mycke som helst om det här... Endel jämför det med alkoholism... Själv jämför ja det med en fobi...
Själv hoppas ja på en förbättring för min å min sambos skull... Önskar alla lycka till att bekämpa denna \"sjukdom\"

Hej
Vill skicka en hälsning till er som är svartsjuka. Att vara tillsammans med en person som man älskar är underbart och älskar man den personen så älskar man hela personen med dess styrkor och svagheter. Att vara med någon som är svartsjuk... innebär att man möter en ständig misstänke kring huruvida man är otrogen eller inte. Allt skall vändas och vridas på förklaras och diskuteras.... Hur orkar ni lägga ner så mycket energi på att hela tiden tänka det värsta? Ni har valet att istället tänka det bästa! Vad ni inte tycks förstå är att ni förstör för er själva. Ni ger oss inte en chans att faktiskt få älska er utan ni dissikerar varenda milimeter av kärlek vi vill ger er. Vi älskar er precis som ni är. Vi önskar dock att ni skulle kunna vara modga nog att arbeta med er oro. Ta hjälp! Belasta inte den ni älskar med er ångest. Vi kan och vill stötta er men vi kan inte bära er ångest. Den behöver ni bära och arbeta med att ta bort eller minska. Ta ansvar för det och upplev en sund och kärleksfull realtion står på grunden att utveckklas tillsammans med glädje istället för grunden misstänksamhet, avund och kontroll.

GUD vad jag känner igen mig!!!! Jag HATAR mig själv för att jag är så svartsjuk men jag hatar också att min partner inte förstår. Försöker förklara men det verkar som om det bara går rakt igenom honom. Om han försökt sätta sig in i min situation så hade det underlättat både för honom o mig.....Vi behöver hjälp från ngn utomstående. Jag tror det an hjälpa många.

Jag har verkligen rannsakat mej själv,och vet att min svartsjuka har en grund..I 8 hemska månader har jag varit misstänkt att min sambo haft en annan bakom min rygg..Jag har motvilligt kollat hans fickor,sms och mail,när oron varit som störst..Och det jag hittade hade jag nog helst inte velat se..Min oro blev bekräftad..Men alla bevis förnekar han..och har ursäkter till det mesta..Och jag kommer ingen vart..Det har ju gjort att jag känner en hemsk ångest så fort han inte kommer hem när han säger att han ska,och när han åker tidigare till jobbet..Jag erkänner att jag \"kollar\" honom,ifrågasätter det mesta han säger och gör,ringer och messar..Och svarar han inte,eller stänger av mobilen när jag ringer,så blir jag ju knappast mindre orolig..
Och han blir vansinnig på mej..vilket jag ju förstår..Men känner att han inte alls förstår min rädsla..Enligt honom är jag bara paranoid och behöver söka hjälp..och jag förstör hans liv,säger han..Men min intuition har sagt mej hela den här tiden att något är fel..Ska jag bara ignorera det?..Lite svårt när han smusslar med mobilen och msn,undviker att röra mej,och ljuger om det mesta..
Och hans tystnad blir för mej som att säga att mina misstankar stämmer..Hemma får jag inte längre nämna det förrän han blir galen och hotar med att flytta..Känner mej skrämd till tystnad..Jag kan ju inte bara sopa allt under mattan och låtsas att allt är bra,när det uppenbarligen inte är det..
Ovissheten tär på mej..
Men han älskar mej säger han..och ingen annan tjej kan få honom att lämna mej..
Jag har dålig erfarenhet sen tidigare av otrohet och svek på olika sätt..Så min tillit till andra är ju skadad..det vet jag..
Mår inte alls bra av att vara svartsjuk..
Det stressar och påverkar mitt humör väldigt negativt..både i jobbet och privat..Jag vill ju vara den glada person jag vet att jag egentligen är..Men för tillfället går jag med en stark känsla av otrygghet,och trivs inte med livet som det ser ut just nu..
Är uppväxt med en väldigt svartsjuk pappa..och har undrat många gånger om det är ärftligt..

jag håller helt med Philip! hur ska man som en redan relativt svartsjuk partner bete sig när den andra i förhållandet gång på gång tex visat sig ha ljugit, varit hemlighetsfull, svikit ens förtroende..m.m.? det är jobbigt att göra sig förstådd som svartsjuk och som med vilket annat hinder som hells gäller det att man samarbetar. Det är inte bara mitt jobb att bli kvitt svartsjukan. det är ett teamwork eftersom han är faktorn i det hela. om det gör mig lite lugnare att veta att jag får ringa honom när som hellst för att höra vad han gör eller vem han är med så kanske det blir mer o mer avdramatiserat om han lär sig att detta är inte \"jag\" detta är min svartsjuka och efterhand kanske jag helt glömmer bort att ringa o \"kolla\" honom eftersom man aldrig gjort nån big deal ut av det hela. nu får jag säkert massa påhopp om att \"så ska det inte vara\" eller det är helt korkat, inte ska man väl få kontrolera varandra\", men då tycker jag att ni är fyrkantiga o säkerligen aldrig upplevt riktigt stark svartsjuka som en del av eran vardag. jag o min partner har just kommit överens om att söka terapi just för att vi inte vet hur vi ska ta oss ur ett gammalt mönster då han oxå är svartsjuk av sig.. lyckad kombination i know.. men jag tror starkt på att ni som e svartsjuka verkligen söker lite vägledning TILLSAMMANS med eran partner för det är lika viktigt att han/hon förstår hur svårt det är för en . Att man inte alls VILL vara svartsjuk. Och kanske hjälper det om partnern ser vilka små/stora framsteg man faktiskt gör.

Min man är otroligt svartsjuk. Har försökt att hantera detta. Men han är överallt och tittar, mail sms i väskor och dator. Rotar fram gamla saker som jag själv har glömt och vill glömma. Frågar ständigt om hur många jag varit med innan, försöker \"lura\" mig till att ljuga eller säga något fel.
Ringer till jobbet, kursen osv, Smsar hela tiden och jag måste svara fort annars är jag hemsk.
Nu är det nytt problem och han hotar att förstöra hela mitt liv och rykte genom att sända runt gamla sex-bilder som han hittat till föräldrar, barn och arbetskamrater, och berätta vilken hemsk vidrig människa jag är. Han har hotat med det en gång tidigare men sedan sagt att nu går vi vidare och lägger det gamla bakom oss. Men nu är vi där igen. Samma hot och samma bilder och mail.

Vad sjutton gör jag????? Hur hanterar man sånt? Det värsta är att han inte ljuger med sina hot.

När jag läser denna artikel så ligger min flickvän nu intill & sover.

Jag tycker att man skall fråga sig varför tittar man på sin partners sms eller senast ringda samtal? Jag kan med handen på hjärtat säga att jag kollar ibland... Detta gör jag när ex. hon smyger med sin mobil. Man kan inte bara klandra oss som blir svartsjuka, man måste ju även se om ens partner gör något galet i relationen som får detta svartsjuka att träda fram. Menar om partnern får ett sms / ett mejl & sedan skruvar lite på sig eller blir hemlighetsfull så skulle ju detta få vilken normal person som helst att börja undra.

Kan någon göra en artikel om hur man skall bete sig mot sin partner i ett förhålland, med ärlighet, trohet, när det andra könet kontaktar ens partner kl 02:30 på natten, konstiga sms osv. Saknar denna typen av artikel. Tack på förhand...

Jag lider av sjuklig svartsjuka.Jag mår verkligen inget bra,står inte ut.Har varit bråk mellan oss igen så han drog hem,vad var anledningen jo min svartsjuka.han stod inte ut att va kvar pga jag \'\'trycker ner han\'\' med mina anklagelser.. men han förstår ej ju..Jag skäms,vill inte vara så här.Men kan inte sluta.Dumma mig.