Röda flaggor
1: Givare och Tagare är ungefär lika. Inom personlig utveckling finns det många olika modeller för att beskriva hur en person förhåller sig till sin omgivning. När jag arbetar med enskilda klienter, brukar jag använda mig av en mycket enkel metod som tagits fram inom POWERTHINKING. Modellen påminner lite om en gungbräda med två ändar, där mitten får representera vårt sanna jag. När vi är sanna mot oss själva och säger vad vi tycker, utan att känna oss dumma eller rädda för att bli avvisade, då är vi mitt på gungbrädan. Många utvecklar tidigt vad man kallar en extern referensram, dvs. de bryr sig mer om vad andra tycker än vad de tycker själva. De rör sig då mot att bli vad vi kallar givare. På sikt kan det innebära att de tappar bort sig själva, men det behöver inte betyda att det är för alltid! Ditt sanna jag finns alltid kvar inom dig – även om det tillfälligt gömt sig under gamla besvikelser och minnen. Om det råder en obalans mellan dig och din partner kan det få förödande effekter för din relation.
Givare-------------Sann mot sig själv---------------Tagare
Om man rört sig lite åt vänster mot att bli en givare, kan man med lite övning hitta tillbaka till sig själv och sitt sanna jag utan hjälp. Däremot ligger det i systemets natur att ju mer åt vänster man rört sig, desto svårare blir det att hitta tillbaka…
Att vara givare behöver inte vara ett statiskt tillstånd: det är inte ovanligt efter en period då man gett och gett. Det kan ibland kompenseras med att tänka mer på sig själv och bli vad vi kallar tagare. Ofta upplever man då skuld efteråt, och backar tillbaka för att istället bli en ”supergivare”. När man skall kompensera en tid av för mycket givande, är det heller inte ovanligt att man blir lätt aggressiv. Det beror på att man pressat undan sina behov alltför länge och nu reagerar med en överreaktion. När man är sann mot sig själv, är man tydlig med behov och önskningar. ”Tagar”-rollen är av mer krävande natur, där man är jagcentrerad och sätter sina egna behov främst.
Jag fick höra en annan historia från en kvinna som var lite av en hjälpare. Själv var hon mestadels hälsosam, men hon hade en väninna som hade svårt att stå upp för sig själv. En helg s hyrde alla kompisarna en stuga långt utanför Kungälv – mitt i skogen. Men hon som inte kunde stå upp för sig själv, var inte bjuden av någon anledning. Alla partajade och klockan 4 på morgonen blev alla killarna lite hungriga. Vad händer?
Just det, de ringer till tjejen som ligger och sover och vad gör hon tror Ni? Hon skyndar sig, sätter sig i bilen – klädd bara sin morgonrock. Men killarna är inte klara när hon kommer, så hon får sitta och vänta i bilen en halvtimma. Sen kör hon alla killarna ner till ett gatukök i Göteborg, så de kan handla och sen kör hon varje kille hem till sitt. Och när hennes väninna frågar: ”Hur kan du ställa upp så?” ”Du blir ju bara utnyttjad!”
“Nej det tycker jag inte. Jag hade ändå inget att göra, jag låg ju bara och sov.”
När jag arbetar med par eller enskilda klienter och förklarar detta för dem sitter de ofta, tysta och bara nickar. När jag sedan frågar efter deras sanna jag och vilka behov de har, blir de ofta ledsna – de vet inte vad de vill. De har med andra ord tappat bort sina egna behov. När vi är sanna mot oss själva, litar vi på vårt eget omdöme och vår förmåga att tänka och känna. Det leder i sin tur till att vi är mycket mer öppna för nya synsätt och motiverade att försöka förstå andra människor. Fundera på vad som skulle hända om du gav dig själv lite av den omtanke och kärlek som du ger till alla andra…
2: Graden av självständighet Många kan uppleva att de går miste om delar av sin frihet, när de går in i en relation. I en relation är det individuella livsrummet lika viktigt som närhet. Så både avskildhet och sammansmältning blir viktiga ingredienser som måste finnas för att en relation ska kunna andas. Ibland är vår rädsla så stor, att vi inte tillåter oss att smälta samman med vår partner. I ett jämlikt förhållande resulterar en stund i ensamhet, att man får ny energi som man kan ta med sig tillbaka in i sin relation. Om parterna bara umgås med varandra dygnet runt kommer relationen på sikt att förlora sin spänst och energi Om du kan ge dig själv och din partner livsrum, kommer du automatiskt att ge din relation näring. Genom att tillåta din partner att utveckla sig själv, skapar du bättre möjligheter för att din relation skall utvecklas positivt. Det innebär att du stöder och uppmuntrar din partner att använda sig av alla sina resurser.
Simon och Angelika har ungefär samma grad av självständighet. Simon spelar fotboll 4 kvällar i veckan Angelika har inga fritidsintressen men hon gillar att vara hemma och pyssla.
3: Det råder en obalans mellan dig och din partner när det gäller livskänsla.Din uppväxt har varit svår och du har varit utsatt för många kränkningar. Det gör att dina tankar om dig själv inte är speciellt höga. Deras ogillande kan kanske i sin tur vara kopplat till hur deras föräldrar blev underkända och nedvärderade. Dessa kränkningar av grundtryggheten gör att vi förlorar vår självaktning, som i slutändan leder till en förlorad livskänsla. Detta i sin tur kan leda till flera olika beteenden som vi utagerar för att bli älskade.Man kan också visa yttre tecken på lidande genom att utveckla symtom på olika sjukdomar för att få folks uppmärksamhet. Om vi växer upp med ogillande kommer vi omedvetet att se till att vår partner bekräftar våra trosföreställningar. Om våra föräldrar straffade oss för att vi inte lyckades leva upp till deras förväntningar, kommer du omedvetet att straffa dig själv när du inte lyckas med saker som du förutsatt dig. Omedvetet iklär du dig en roll, som dina föräldrar hade. Du kan till exempel göra dig själv illa genom att straffa: din kropp, ditt sexliv, din karriär, din partner, din ekonomi.
Om du inte klarar uppgiften att förakta dig själv tillräckligt mycket, kan du dra till dig någon som bekräftar dina mönster. Detta innebär att om du har ett mönster som säger: “Män lämnar mig”. Då kommer du vara benägen att dra till dig män som kan bekräfta dina föreställningar.
När du kommer till insikt att du straffar dig själv, har du möjlighet att göra dig av med dina föräldrars negativa inflytande och istället dra till dig någon som kan ge dig det du behöver.
Grunden till detta beteende skapar vi tidigt och kommer då att fatta beslut om vi ska följa vår egen röst eller föräldrarnas. Bakom denna mask kämpar vi förtvivlat för att överleva i en värld, där vi inte förväntar oss någon förståelse för våra känslor. Om vi kunde lita på våra känslor, skulle inte vår oro varit så stor för att förlora oss i en annan människa. Det är därför som många uppfattar känslomässigt beroende som outhärdligt.
Precis som alla andra fiender binder du mycket energi genom att upprätthålla försvarsställningar för att ingen ska komma nära eller du försöker skapa kontroll genom att undvika all osäkerhet.
Betygsätt artikeln
Medelbetyg: 4.33, Antal röster: 3 st
Simon
2007-08-14 17:38:15
Extremt tänkvärt; känner igen mig skrämmande mycket i punkt 3.
