\"Med kärlek, humor och tolerans går hela livet som en dans\" denna ramsa har jag haft som \"mantra\" sedan jag gifte mig, kan säga att jag har haft ett lycklig äktenskap i 20år, som i allt annat man gör här i livet så krävs det förutom kärlek också vilja,arbete och engagemang i allt man gör för att lyckas med det man vill men jag kan inte hålla med om att han är min soulmate (även om jag accepterat honom som han är, från start och har aldrig försökt att ändra på honom som person men vi har båda ändrat beteendet med åren av hänsyn till varandra),Han är min livskamrat som jag valt inte min soulmate,jag tror att jag träffade nyligen min själsfrände min sk \"andliga make\",tror iallafall att det är, jag kände liksom han en stark samhörighet på alla sätt, en djup känsla som om vi alltid känt varandra kunde prata om allt utan att dömma kände mig otrolig älskad blev till en början otrolig glad och lycklig vid igenkännandet men väldig förvirrad och livrädd fick en så kallad \"lyckoångest\" och valde ett time out för att reda ut dessa omskakande känslor...eftersom vi har båda livskamrater och plikter i detta liv mot andra, när jag gjorde detta sårade jag honom och mig själv otroligt mycket, man känner sig som en halv människa, tom inuti det saknas något och man sörjer som om någon hade dött,jag känner att jag är tvingad att ta ett beslut fast jag inte vill och skjuter på den eftersom jag tror att det finns en läxa att lära i allt som händer, känslan att han behöver mig när han mår dåligt som jag \"känner av\" oavsett avstånd är så stark ibland att det skär i hjärtat och tär min själ för att jag inte kan vara hos honom,i efterhand har jag tänkt på att denna man var som min spegel han dök upp av en anledning och jag har inte kommit på än varför men jag är tacksam, för att jag fick insikt att jag har en massa saker som jag måste arbeta och bearbeta känslomässig med mig själv. Jag älskar verkligen min livskamrat och har ett lycklig kärleksfull och ärlig relation men jag har aldrig känt den här samhörigheten med honom...Är det någon som vet eller har teori hur det känns att träffa sin själsfrände? eller har någon aning vem jag träffat en tvillingsjäl kanske?

Tacksam för all slags upplysning på förhand!
Må väl

Ja tänk om alla känslor fick Ord,, som den man Älskar förstår.. Och respekterer...

Hello! Good Site! Thanks you! prizcogdwc

Hej Stina!

Jag tror det beror på vad han gör, säger
eller hur han är när han får dig att må
illa? Slår han dig, säger han elaka saker,
kritiserar han dig eller är elak eller
svartsjuk på annat sätt?

Vissa dagar är upp, andra ner så har jag
med det i min relation, och många andra par
också för den delen. Men jag tror att om
din partner kränker dig, håller dig tillbaka -
eller du låter honom göra det - är rent ut
sagt jävlig med flit eller p g a ilska, svartsjuka m m då är det kanske inte ett
hälsosamt förhållande du befinner dig i...

Tänk efter vad han gör eller varför du känner
dig oduglig. Du vet nog själv innerst inne
om han passerat gränsen för vad du egentligen
kan eller borde tåla!!

Om det är svårt att avgöra själv, ta ett snack med någon väninna du litar på eller någon
annan utomstående.

Bara DU kan veta vad som är bra för dig!!!

lycka till med kärleken,
varma kramar Helena

När man läser om allt på sidan inser jag tyvärr att jag aldrig haft en riktig relation
Tråkigt men sant

Kramar Ralf

Jag ställer mig frågan om man kan leva med sin \"soulmate\" under vilka förhållanden som helst?
Min partner och jag är som gjorda för varanndra vissa dagar, dessa dagar blir allt färre. Men när vi har det bra så är det så otroligt bra. Han får mig att känna allt, men det är inte bara bra känslor. Ibland känner jag mig värdelös och helt oduglig i hans närhet. Samtidigt som han kan lyfta mig till skyarna. Är det min \"soulmate\", när han får mig att må så illa?

Lill Stintan