Lyckoångest
När du gått igenom materialet på sidan och börjar praktisera kan du stöta på en ny typ av problem.Du är helt enkelt inte van att känna den nya, positiva kraften. Det stämmer inte med dina tidigare erfarenheter. Därför känner du dig osäker och börjar agera för att förstöra det som är på väg att byggas upp. Det kan ske genom att du testar din partner på olika sätt. Det är precis som om du är programmerad för att inte må bra särskilt länge utan måste leta fram något negativt, som tar ned dig på jorden igen.
Någonstans på ett omedvetet plan har du en känsla av att lyckan kommer tas ifrån dig.
Detta är mycket vanligt i början av en relation. Lyckan du upplever blir därför väldigt ångestframkallande, och lyckan ses istället som en ouppnåelig dröm. Vill det sig illa kan tankar dyka upp som:
För det första: ”Jag förtjänar inte det som händer just nu.”
För det andra: ”Det kommer inte att vara för evigt.”
För det tredje: ”Snart brakar helvetet löst. Bäst att dra ner rullgardinen innan någon annan gör det, jag gör slut.”
Betygsätt artikeln
Medelbetyg: 4.12, Antal röster: 52 st
har alltid känt att jag kväver allt med mina starka känslor som jag visar.
jag tänker mycket på VAD det är som jag egentligen älskar hos honom, och jag kommer inte på ett tillräckligt bra svar. det gör att jag blir extremt orolig och får ångest och tänker att detta är då fel, att jag förmodligen inte älskar honom tillräckligt. sjukt va? jag älskar honom, vet inte riktigt varför, och detta gör mig orolig för att jag kanske bara då inbillar mig.
HJÄLP!
Vi har en liten pojke ihop pa tre manader. Och jag har namligen oxo monofobi (radslan att bli lamnad av min partner). Vilken fantastisk mix! Lyckoangest samt monofobi. Stackars min partner sager jag juh bara. Hm and monofobi sa fragar jag honom jamnt efter bekraftning om han alskar mig tillrackligt. Och han kommer att lamna mig osv.
Snalla nagon som vet vad jag ska gora? Vill inte forstora mitt aktenskap. Alskar honom over allt annat...
Så, varför gick det som det gick? Jo jag blev \"för\" kär och blev väl en för stor påfrestning för henne och vi gled ifrån varandra med tiden.
Nu, 3 år senare har jag ännu inte kommit över henne, aldrig känt likadant igen. Jag söker det hela tiden, men varje gång jag får en kvinna på fall så blir jag helt ointresserad och \"ignorerar\" henne, samtidigt som jag får ångest över att hon mår dåligt. Som tur är är jag inte en sån som knullar runt för att få bekräftelse och utnyttjar kvinnans känslor liksom.
På ett sätt ångrar jag att jag någonsin träffade kvinnan, för 3 år sen, samtidigt som jag känner att den lyckan hon gav mig är värt ett liv utan annan kärlek.
Hon verkar livrädd för att binda sig rätt för att låta mig komma för nära och för att någonting ska bli fel. Jag tycker så mycket om henne men vet att det är kört.
Känns för jävligt men jag tror att det är ännu värre för henne så jag känner verkligen för er som har det här problemet.
Det kan sitta djupt skriver de. Har man blivit besviken för många gånger i livet, kan man bli rädd för att låta sig själv bli riktigt glad.
Exempel: Göran målar ofta upp katastrofscenarier. Han skrattar sällan. Som person är han dock varm, omtänksam och har inga problem med närhet. Däremot har han svårt att uppskatta överraskningar och presenter. Det blir mest ett ansträngt leende och ett litet tack. Ingenting är riktigt roligt. Hans partner upplever ofta att han är svår att göra nöjd och kan vara osäker på hans känslor.
Därför har han fobi: Görans mamma dog tidigt. Pappan sa ofta att dödsfallet berodde på att de haft det för bra i sitt äktenskap. När göran var i tonåren var han tillsammans med en flicka som han älskade väldigt mycket, men hon lämnade honom plötsligt. Sa att hon inte älskade honom och reste iväg. Precis som pappan började Göran förknippa lyckan med katastrofer. Om han blev för glad kunde glädjen ryckas ifrån honom, och sårad ville han aldrig bli igen. Bättre då och aldrig vara lycklig.
Så här behövar han göra:
Göran behöver träna sig i att göra roliga saker och stanna kvar i glädjekänslan. Eftersom han är rädd för att något skall hända när han minst anar det, måste han lära sig se att hans undvikande av glädje inte leder till minskad besvikelse eller sorg utan tvärtom gör honom ständigt orolig och olycklig...
När jag läste detta föll poletten ner! Precis så är det ju. Jag får lära mig sluta tro att något negativt kommer hända automatik om jag mår bra och är glad. Att det inte är ett tillfälligt tillstånd utan egentligen ett vanligt generellt tillstånd.
Jag diskuterar gärna vidare om någon är intresserad!
Kram Cecilia
kRAM på er där ute!!
Säger som Tintin: \"Jag blir rädd för mig själv :(\".
Vad ska man ta sig till, kan man göra något åt detta?