Lyckoångest
När du gått igenom materialet på sidan och börjar praktisera kan du stöta på en ny typ av problem.Du är helt enkelt inte van att känna den nya, positiva kraften. Det stämmer inte med dina tidigare erfarenheter. Därför känner du dig osäker och börjar agera för att förstöra det som är på väg att byggas upp. Det kan ske genom att du testar din partner på olika sätt. Det är precis som om du är programmerad för att inte må bra särskilt länge utan måste leta fram något negativt, som tar ned dig på jorden igen.
Någonstans på ett omedvetet plan har du en känsla av att lyckan kommer tas ifrån dig.
Detta är mycket vanligt i början av en relation. Lyckan du upplever blir därför väldigt ångestframkallande, och lyckan ses istället som en ouppnåelig dröm. Vill det sig illa kan tankar dyka upp som:
För det första: ”Jag förtjänar inte det som händer just nu.”
För det andra: ”Det kommer inte att vara för evigt.”
För det tredje: ”Snart brakar helvetet löst. Bäst att dra ner rullgardinen innan någon annan gör det, jag gör slut.”
Betygsätt artikeln
Medelbetyg: 4.47, Antal röster: 15 st
Stenis
2008-06-10 21:47:04
Det här är jag i ett nötskal, händer varje gång. Men det känns ju skönt att veta att jag inte är ensam om det häe beteendet.
2008-03-25 09:56:45
Att \"drabbas\" av den stora kärleken, som jag vid mogen ålder, öppnar dörren för rädslan att vara sårbar. Min kärlek upplever en ännu större rädsla och väljer bort kärleken genom att fylla sin kalender med aktiviteter när intimiteten blir för stark. 6 månader har gått sedan vi träffades första gången, 2 ggr har han fått panik och flytt. Nu vågar han stanna upp och kämpa mot sina rädslor, vågar bemöta och tar sig själv och sina känslor på allvar.
Cecilia
2008-03-23 23:13:24
Jag, för min del, VET att mitt förhållande med min pojkvän kommer att ta slut. Det har han gjort klart för mig från första gången vi kystes. Vi är för olika, kulturellt, ideologiskt, när det gäller intressen och drömmar och värderingar... allt! Vi skulle lika gärna kunna komma från olika världar. Han ska gifta sig med en muslim, vad jag än gör så måste det ta slut mellan oss. Men jag älskar honom så och utöver detta är vårt förhållande underbart! Men hur ska jag våga satsa någonting, våga verkligen känna allt det jag känner när jag vet om att vi inte har någon framtid? Borde jag göra slut nu, innan jag råkar alltför illa ut?
Mig
2007-09-18 01:34:34
Jasmine! känner igen mej,har heller aldrig klarat av att ha förhållande.måste alltid sluta förhållandet när de känns för bra för att jag ej ska bli för sårad sen när de \'\'kommer\'\' gå åt helvete.. säger det samma går de att bota?
Peter H
2007-08-30 21:47:21
Jag gråter när jag läser detta. Det är en direkt blueprint av min relation med en underbar kvinna som inte klarade av att hantera fruktan för att vår relation skulle haverera. Kärlekens motsats är inte hat utan fruktan. När jag läser jasmines kommentar ryser jag. Du står på en station och ser tågen gå förbi. Ibland hoppar du på och åker en station eller två för att sedan hoppa av. Du är rädd för målet som du aldrig kommer att nå, ditt livs Samarkand
Anna
2007-07-13 10:03:09
I alla år har jag känt såhär och trott att jag måste vara destruktiv o knäpp...Tydligen finns det fler...
jasmine
2007-07-09 16:33:13
nej jag visste fan inte de fanns nåt som beskrev de som jag håller på med.. har inte haft ett riktigt förhållande på 2 år. och dom jag har haft har varat max en månad sen gör jag slut för jag känner det såhär. kan man bota de eller :(
jasmine
2007-07-09 16:27:37
nej jag visste fan inte de fanns nåt som beskrev de som jag håller på med.. har inte haft ett riktigt förhållande på 2 år. och dom jag har haft har varat max en månad sen gör jag slut för jag känner det såhär. kan man bota de eller :(
Tintin
2007-07-05 19:27:39
Usch va hemskt..... rysningar i hela kroppen.... skulle lika gärna kunna varit jag som skrev denna artikeln... snacka om att sätta ord på ord... nu är jag rädd för mig själv.
