Livsstrategier
Något som jag alltid brukar göra när jag är ute och pratar om relationer eller med enskilda klienter, är att berätta om något som kallas livsstrategier. Jag tror inte det finns någon människa som inte kan ha nytta av att reflektera på dessa enkla, men kraftfulla antaganden. Det är varken trosläror eller fysiska lagar de är bara mycket effektiva verktyg som kommer att vara till stor hjälp när du börjar arbeta med din relation.Om man respekterar varandras olikheter finns det förutsättningar för att skapa något som liknar kärlek. Min avsikten är att ge dig några kraftfulla verktyg och insikter, som gör det möjligt för dig att förändra din relation på ett sätt som känns bra för dig och ännu bättre för din partner.
Haken är att du måste fortsätta bygga på förändringen och hålla den levande själv. Att arbeta med sin relation påminner lite om att ge sig ut på en resa. Precis som alla resor så börjar den med att ta ett litet steg, för att sedan fortsätta dag efter dag med nya steg.
Betygsätt artikeln
Medelbetyg: 2.62, Antal röster: 16 st
Mona har helt rätt i att det finns väldigt många som lever i ett relationsvakum. Jag själv är en.Lever sedan drygt 40 år tillsammans med en man, vars närmaste är hans ursprungsfamilj.Hans föräldrar och syskon och syskonbarn kommer före hans fru, barn, och barnbarn.Själv har jag ingen ursprungsfamilj kvar, den siste avled i nov 2007 och något socialt nätverk har jag inte. Det känns mycket tungt.
Sluta elta börja handla! Alla vet var det
handlar om igen mat inget liv, inget kärlek ingen livskvalite .
Jag lever kanske inte på samma planet som Ni andra! Mitt liv är inte fyllt av relationer man kan arbeta med. Mor och far lever inte i denna världen längre. Fyra syskon har vänt mig ryggen och mina fyra barn förstår inte vidden av mitt asociala leverne (jag försöker verkligen aktivt att göra det mer socialt). Jag undrar, jag sprang in i väggen för tre år sedan, har det sin grund i mina urusla relationer mer än än arbetet som sådant. Har idag inga symtom att tala om men är väl medveten om att jag inte har något som helst skyddsnät om det skulle \"slira\" för mig i framtiden. Har idag gett mig f-n på att ingen ska få \"knäcka\" mig.
Idag måste det nästan ses som en utopi! Om man inte befinner sig i den första delen av tredjedelssamhället. F-n jag tänker inte ge mig men förstå att här ute finns en \"herrans\" massa människor som jag som inte vill se sig besergrade.
Ni kan prata om kärlek i all oändlighet, vissa får aldrig ta del av denna kärlek. Jag för min personliga del tror att avsaknad av kärlek är den största delen av en \"utbränd\" persons problem.
Snälla kan inte någon forska inom detta område!
Jag tror inte att arbetslivet ensamt är orsak till att folk blir utbrända... Många bottnar i en människas liv spelar roll, har själv uteslutit åtminstone en och mår bättre!
Kram /MS