nEeMUA

Lycklig som jag är känner jag mig faktiskt älskad. Kan bara säga att min pojkvän är den underbarata på jornde vi har snart varit förlovde i 1 halv år och vi har varit tillsammans sedan mars 2007. Han säger ofta att han älskar mig och han visar det på så många sätt och det udnerbara är att jag älskar honom minst lika mycket tillbaka. synd bara att inte resten av mitt liv kunde vara så bra. jag har det kämpigt som fan i skolan och ska nu börja på gymnasiet efter sommaren vilket oxå innerbär att flytta vilket jag är otroligt glad över för då ska vi flytta ihop :) sen har jag ju reumatismen o all värk o att jag är deppig med men för säga att sedna jag träffa min älskling så har jag bara blivit gladare o gladare nu ser jag en mening med livet :) evigt tackasam för min kärlek

Japp...ge o ta, osjälvisk kärlek

GE Å TA...

Såå tungt att läsa detta!

Det tycks vara självklart att kärleken ska vara ömsesidigt, vem längtar inte efter det!
Destu mer jag känner för min partner destu mer upplever hon sig otillträcklig, att hon inte kan besvara min kärlek osv. -man blir bara så knäckt till slut, vad spelar det för j¨****a roll vad du \"känner\" när den andra upplever annat! Ingen fel eller så men, man måste lära sig att spara sin kraft,(you cant buy my love)
Men samtidigt vill jag tro att det är någon mening med kärlek även om du inte får den respons man vill! eller?

It takes two to tango- även i kärleksrelationer. Och en relation sköter inte sig själv..den måste vårdas. Jag vårdade i 23 år - och upptäckte att jag var ensam om det... Bättre leva ensam än i en dålig relation... Vi är alla värda det bästa. Om inte båda satsar är det dödfött från början - ofast är det killen som är svalast...varför då??

har försökt i över 53 ´r utan att en enda gång fått höra spontat Jag älskar dej.. om jag frågar får jag till svar ja. men utan känsla
Nu när jag börjar vara gammal bir man mer i behov att höra att man är behovd.....Kan inte jonas gåde svara personligt?

Livet är för grymt.

Hello! Good Site! Thanks you! yfezbhnvoechxg

känner detsamma. allt var mitt fel varför min partner lämnad mig egenltigen. jag tvivlade rätt länge, och gjorde slut lite till och från. Nu har det gått ungefär 2 månader sen vi var intima med varandra sist, och det känns verkligen som att det fattas något. Men jag blir förvirrad att hans känslor bara försvunnit så snabbt. Och jag mår dåligt, och är i någon slags förnekelse. Men jag vet att inerst inne gillar han mig fortvarande, men varför är han inte bara med mig?
:(

Tråkigt\"Åsa\" att det blivit så i din relation. Hopas att det löser sej. Man är värd att tas på allvar, bi sedd, få komplimanger.

Det handlar om ett givande och tagande vägen ut båda parter måste prioritera varandra annars dör kärleken. Hur många Moder Thresá har vi haft i världen igentlgen? vi är ju bara alla människor av kött och blod med basbehov.


Johanna

efter bara fem månader tycker jag inte att man ska behöva kämpa alltför mycket för att få relationen att fungera. Kärleken i sig borde vara så stark att man vill prioritera varandra, utan att det känns som en uppoffring.

Citat: \"Mogen kärlek när dig, omogen kärlek tär dig\".

Ur \"Why love is not enough\"

Jag känner mig inte längre prioriterad som jag gjorde i början av vår relation. Nu redan efter 5 månader så tas jag för given och det gör att jag tvivlar allt mer på om det kommer bli vi två, det känns som att det bara är jag som kämpar, pust...