wallah jag älskar dig min bor ahmad min bäste kompis jag ska aldrig hitta som honom hoppas jag ska träffa honom nån gång i mitt liv .

jag älskar min tjej skit mycket hon e mitt liv jag svär jag kan inte kiva utan henne , jag kan glöm henne när jag ska död , om jag har glömde henne jani jag har glömde min mamma men jag ska aldrig glömma henne ,jag älskar dig min hjärta , hoppas hon oxå älskar mig som jag älskar henne .

jag vet inte vad jag ska göra. min pojkvän går igenom en svår tid just nu och jag förstår honom och har överseende med honom, men jag får inte säga vad jag känner om ja tycker nåt är jobbigt, han kan inte ge mig 100% kärlek nu och yttrar jag mig de minsta att det är jobbigt efter som vårt förhållande är ganska nytt.. blir han elak och arg och säger att jag förstör allting. jag har bett om ursäkt och nu vågar ja inte säga nånting bara hoppas på att de ska bli bättre.. men ja hittar inte min inre styrka jag tappar bort mig själv när jag inte få vara mig själv..

jag älsker en kille .
men jag vet inte om han vill ha mig .

ja, de är inte bara lilla jag som har problem i förhållandet. Även att det kan kännas som det ibland. Alla verkar ha de så underbart, och de går som på räls. Det jag bara undrar är hur uppnår man det?

jag och min kille har varit tillsammans i 2 år snart och jag har börjat tvivla, det går inte en dag utan att jag funderar på hur ett liv skulle se ut utan han. Jag känner mig inte viktig för honom längre, han respekterar inte mig eller lyssnar på mig. Det enda som håller mig kvar är nog för att jag älskar han, inte för att jag är kär.. :/

Känner precis som MissLove skrev här ovan.
Beror det på hans självkänsla eller har det med oss att göra? ibland vill jag bara att det ska ta slut så jag slipper dom här tankarna och ångesten om att det är mig det är fel på, när jag egentligen vet innerst inne att jag inte gjort fel.
Och hur ska man göra i en sån här situation, när man redan har försökt att prata med honom om det och han ändå inte visar någon respons på det iaf. ska man bara ge upp eller finns det en chans att försöka ändå?
Vill ju inte ge upp, han betyder så mycket för mig och jag vill inte ha nån annan.

Jag är livrädd. Rädd för min kille. Men också rädd för att lämna honom för att sedan inse att jag aldrig kommer kunna sluta älska honom. Han har nyligen slagit mig, vid två tillfällen. Det var inte så extremt hårda slag men själva saken skrämmer mig. Jag har tidigare varit i aggressiva förhållanden och är rädd att det ska bli så igen. Varför dras jag till de aggressiva? Vi har varit ett par i 2 år, varför kommer det först nu?

kärlek handlar inte om att passa ihop, det gör nästan ingen alla är egoister i grunden. Om man råkar hitta ngn som verkar passa så är det mer tecken på vänskap än kärlek.

jag känner mig inte älskad för min egen skull har så svårt att komma över två otroheter av henne hon märker kanske att jag inte kan förlåta skickar antagligen dåliga vebbar till henne kan inte hålla käften ibland utan skickar väl skiord ibland så jag får väl skylla mig själv men tror inte han älskar mig tänker väl att bara ha en födkrok i mig

När inte ens tjej ringer när hon säger att hon ska ringa, Och inte hör av sig på flera timmar :/ Kan det betyda då att hon inte vill vara tsm med en något mera ? Eller att hon väljer mycket annat före en ?

jag vet inte vad jag ska svara på den där frågan, när ens sambo sen mer än fem år tillbaka ena dagen är jätte söt och världens stättande, och nästa dag bara kan fälla en elak kommenntar utan att tänka till..ja vad säger man då?känner mig allmän förvirrad och har kännt såhär nu väldigt länge men hur fan lämnar man någon som man varit tillsammans med i 7 år. vi har hunnit skaffa lägenhet,husdjur möbler..ja allt tillsammans. ¨Kanske är dumt att tänka så men ändå, det känns svårt. Egentligen borde jag bara ta mina kläder och bara sticka. Är bara så rädd att ångra mig resten av livet. Som sagt im confuse!!

Mitt problem är nog inte att återerövra kärleken tror jag. Eller så missförstår jag. Mitt problem är att den inte finns i mitt liv. I alla fall inte kärleken mellan mig och en man. Jag verkar aldrig träffa på någon som passar mig.

Det viktigaste tror jag är att först och främst kunna ge till sig själv och unna sig själv. Kan man det har man iaf en bra förutsättning till en mer lyckosam relation och jag tror även det är lättare att ge till en partner som har vårdat sina egna behov och lärt älska sig själv. Har man lärt att ge sig själv kärlek och känner en stark självkänsla, samt på egen hand kunna fylla sitt inre tomrum. Så har vi ju själva mer att ge av till någon vi älskar och bara det är ju en gåva i sig på så sätt expanderar kärleken inom oss samtidigt som vi ger kärlek. Sänder vi ut hat så har det motsatt effekt vi skadar oss själva samtidigt som vi skadar andra. Den kärlek vi sänder ut till vår partner om den är vilkorslös och osjälvisk ger vi samtidigt till oss själva, fantastiskt att kunna ge samtidigt som vi växer inombords så allt handlar nästan alltid om oss själva i dom flesta fall. Det har för mig varit en smärtsam insikt och ett stort ansvarstagande att helt enkelt ansvara för mina egna känslor. Menar inte att man ska ge och ge till någon som inte ger något tillbaks men lär man sig att ge osjälviskt så får man nästan alltid tillbaks, det är min erfarenhet. Får man inte det så är det kanske dags att gå vidare för att stanna i ett ohälsosamt förhållande är inte att ta hand om sig själv. Detta är min tro idag, imorgon kanske den ser annorlunda ut för vi slutar aldrig lära oss.

検討�値�る。

見�よ。

������？

検討�値�る。

������？

Åsa,ja känner vääldigt mycket med dig,dessutom håller min kille på att skickar \"snusk-sms\" med andra,han har lagt ut kontaktannons,ringer tjejer klockan tre på natten... inget kul alls,känner mig värdelös..niu sitter ni hemma o tänker \"gör slut då\" men det är inte så lätt,jag älskar honom..vääldigt mycket,hans förra tjejer var skit taskiga mot honom och har gjort slut på både hans födelsedagar och julafton....men det borde väl inte gå ut över mig...snyft..kram

Det där med att man ska behöva jobba för en bra relation går inte hem hos alla. Vissa vill att det bara rullar på utan ansträngning. Själv har en försökt göra vad en kan - även det klassiska att försöka förändra partnern - men inser att när det inte blir bra ändå får en bara skulden för det... och så jobbar man ännu hårdare tills den dan kommer att allt dog bort, känslorna försvann.

Själv så är ja sambo med en kille, vi har varit tillsammans i snart två år... Men till det jobbiga är att han inte har sagt att han \"Älskar Mig\" pga han inte älskar sig själv..Sen är han inte det typen som ger spontana kramar pussar osv.. Medans ja ligger o kliar han på ryggen, smeker han på armen håret osv,men får inget tillbaka..Jag funderar ibland på opm det är MIG det är fel på osv..Kan sänka en otroligt..Han kanske är en sån som inte visar osv.. Men Vi har bra SEX..Men det är ju inte allt i ett förhållande.. Till saken att ja älskar honom otroligt.. Känner mig dock inte älskad ibland..
Självkänslan får en knäck om man säger så.
Lev gott därute..Tjingeling.

nEeMUA

Lycklig som jag är känner jag mig faktiskt älskad. Kan bara säga att min pojkvän är den underbarata på jornde vi har snart varit förlovde i 1 halv år och vi har varit tillsammans sedan mars 2007. Han säger ofta att han älskar mig och han visar det på så många sätt och det udnerbara är att jag älskar honom minst lika mycket tillbaka. synd bara att inte resten av mitt liv kunde vara så bra. jag har det kämpigt som fan i skolan och ska nu börja på gymnasiet efter sommaren vilket oxå innerbär att flytta vilket jag är otroligt glad över för då ska vi flytta ihop :) sen har jag ju reumatismen o all värk o att jag är deppig med men för säga att sedna jag träffa min älskling så har jag bara blivit gladare o gladare nu ser jag en mening med livet :) evigt tackasam för min kärlek

Japp...ge o ta, osjälvisk kärlek

GE Å TA...

Såå tungt att läsa detta!

Det tycks vara självklart att kärleken ska vara ömsesidigt, vem längtar inte efter det!
Destu mer jag känner för min partner destu mer upplever hon sig otillträcklig, att hon inte kan besvara min kärlek osv. -man blir bara så knäckt till slut, vad spelar det för j¨****a roll vad du \"känner\" när den andra upplever annat! Ingen fel eller så men, man måste lära sig att spara sin kraft,(you cant buy my love)
Men samtidigt vill jag tro att det är någon mening med kärlek även om du inte får den respons man vill! eller?

It takes two to tango- även i kärleksrelationer. Och en relation sköter inte sig själv..den måste vårdas. Jag vårdade i 23 år - och upptäckte att jag var ensam om det... Bättre leva ensam än i en dålig relation... Vi är alla värda det bästa. Om inte båda satsar är det dödfött från början - ofast är det killen som är svalast...varför då??

har försökt i över 53 ´r utan att en enda gång fått höra spontat Jag älskar dej.. om jag frågar får jag till svar ja. men utan känsla
Nu när jag börjar vara gammal bir man mer i behov att höra att man är behovd.....Kan inte jonas gåde svara personligt?

Livet är för grymt.

Hello! Good Site! Thanks you! yfezbhnvoechxg

känner detsamma. allt var mitt fel varför min partner lämnad mig egenltigen. jag tvivlade rätt länge, och gjorde slut lite till och från. Nu har det gått ungefär 2 månader sen vi var intima med varandra sist, och det känns verkligen som att det fattas något. Men jag blir förvirrad att hans känslor bara försvunnit så snabbt. Och jag mår dåligt, och är i någon slags förnekelse. Men jag vet att inerst inne gillar han mig fortvarande, men varför är han inte bara med mig?
:(

Tråkigt\"Åsa\" att det blivit så i din relation. Hopas att det löser sej. Man är värd att tas på allvar, bi sedd, få komplimanger.

Det handlar om ett givande och tagande vägen ut båda parter måste prioritera varandra annars dör kärleken. Hur många Moder Thresá har vi haft i världen igentlgen? vi är ju bara alla människor av kött och blod med basbehov.


Johanna

efter bara fem månader tycker jag inte att man ska behöva kämpa alltför mycket för att få relationen att fungera. Kärleken i sig borde vara så stark att man vill prioritera varandra, utan att det känns som en uppoffring.

Citat: \"Mogen kärlek när dig, omogen kärlek tär dig\".

Ur \"Why love is not enough\"

Jag känner mig inte längre prioriterad som jag gjorde i början av vår relation. Nu redan efter 5 månader så tas jag för given och det gör att jag tvivlar allt mer på om det kommer bli vi två, det känns som att det bara är jag som kämpar, pust...