asd

Jag har suttit och tänkt på gårdagen. När jag kom på att min man var hos sin väninna. Som ni alla har läst att han inte var. Jag kom och tänka på vad han väninna sa i går till mig. Hon sa att hennes dotter är väldigt glad i min man. Jo det har jag märkt. Men samtidigt så får hon förstå mig med.

Att jag vill ju vara själv ibland med min man. Och att han visar respekt till mig. För det är väll viktigare att han visar respekt till mig om jag inte vill ha henne här. Jag bor ju här jag också. Varför skall jag rätta mig efter vad hon tycker egentligen?

Jag tycker hon borde förstå mig bättre. För om han jobbar så mycket som han gör. Då är det ju skälv klart att jag vill vara ensam med honom också. För hur det än är så är det ju jag som får allt stök här hemma. Han hjälper ju inte till efter maten. Eller hjälper till att plocka ordning efter tösen. Och hennes mamma sa till mig att jag borde komma ut lite och träffa folk. Men vadå. Vad hjälper det att man träffar folk.

Om ens kar visar mera intresse för någon annan. Och inte är ärlig och visar respekt. Du kan ha tusen vänner. Och ändå känna dig ensam. Ok, det kanske är bra med mycket vänner. När man är ledsen och orolig. Att man kommer på andra tankar. Men hur det än är. Så sitter det ju i bakhuvudet hela tiden. Jag vet inte varför hon är så oförstående emot mig.

Kanske säger hon så bara för att jag inte skall vara hemma så mycket. Så att jag håller koll på vad dem sysslar med. Eller så vet hon att jag är mycket ensam. Och tycker bara synd om mig. Hon säger att hon förstår hur jag tänker som kvinna. Och att hon håller med om att det kanske väcker misstankar. När han ljuger och smusslar med sms.

Hon sa ju att han kanske ljuger bara för att jag blir arg. När han går dit. Men som jag har sagt innan. Så spelar det ju ingen roll. Det blir ju ändå Problem. När han inte är snäll emot mig. Och inte visar respekt till mig. Att det faktiskt finns anledning till varför jag är som jag är. Och det blir ju inte bättre av att ljuga. Jag håller inte med henne på den punkten. För Man måste ju vara ärlig och visa respekt till varandra. I ett förhållande.

Kan man inte det.Då kan man inte ta ansvar för sina handlingar. Och problemen. Blir bara större och större. Och jag menar att. Hade han älskat mig. Så hade det inte varit problem mellan oss. Jag får en känsla av att hans väninna värkar vara en person som vill ha en relation till en man. Där han skall ha sina kvinnliga vänner. Och hon sina manliga förhållanden. Utan att dem skall visa respekt och hänsyn till varandra. Då vet man ju inte var man har varandra.

Visst skall man ha åtskilda vänner. Men det får ju vara någon måtta. Man skall ju ändå sätta familjen i första facket. Och inte i andra. Och dessutom ha förstående till varandra. Och visa hänsyn. För hur det nu är. Så är det respektlöst att ljuga. Att gå bakom någons rygg. Jag tycker mig få många konstiga känslor. När det gäller dem två. Det värkar som att bara deras åsikter är rätt. Och viktigast. Och vad hon vill.

Hon sa till mig att jag får väldigt gärna komma dit med Jalle. När jag vill. Men problemet består ju dock. För han kan ju inte förstå mig att jag blir arg. Jag tycker helt enkelt inte om att han går dit. Bara för att hon faktiskt skälv har gått bakom min rygg med sms. Och inte varit ärlig emot mig. Från början. Och inte min man heller.

Han talar ju inte alltid om att han går dit till henne. Då tolkar jag bara det som att han vill vara ensam med henne. Och att han inte vill ha med mig alls i deras relation. Det känns så. Han kallade mig polis i går.

Bara för att jag konfronterade honom. Med att jag kom på honom hos henne. Det handlar inte om att vara polis. Utan det handlar om att jag vill veta var jag har honom och henne någonstans. Han till och med kallade mig polis inför hennes lilla dotter som är 9 år.

Det var jävligt lågt tycker jag. Snacka om misshandel på sin fru. Och göra mig till åtlöje inför andra. Tösen har ju två dåliga förebilder. Hur fan skall den tösens tillvaro se ut som vuxen. Hon kommer antagligen att få problem med sina egna förhållanden. Som vuxen. Vad min man gjorde tycker jag. Vad att ge henne en uppvisning i dålig respekt. Gent emot henne själv och andra.

Hennes mamma har ju också visat dålig respekt till sina barn. Genom att uppmana dem att ljuga. Det gjorde hon många gånger emot sin tidigare kille, eller gubbe som hon var ihop med. Hennes tös fick inte tala om för honom. Att hon gick hit till oss. Hon fick heller inte tala om att hennes mamma hade min man som kompis.

Och så uppmanade min man. Att min son skulle ljuga för mig att han var där i går. Snacka om lågt. Då är man en dålig förälder och förebild. Fy fan säger jag. Och det värsta är att min mans väninna vet om att min man ljuger för mig. Och har mage att skylla på att han gör så. Bara för att jag inte kan acceptera att dem är vänner. Men hallå. Det är ju inte konstigt.

Har hon helt glömt bort vad hon har skickat till min mans mobil? För ungefär 1 och ett halvt år sedan. Jag undrar bara om hon har glömt bort det. Eller så har hon inget samvete. Man skickar inte sådana sms till en annan man som är upptagen. Och frågar om han vill ha sex med henne. Utan att jag får reda på det. Så gör man bara inte. Hon får må hur dåligt hon vill. Som min man ursäktade henne med. Men det är knappast någon ursäkt. Tänk om alla skulle göra så emot andra. Så fort de mår lite dåligt.

Jag har inte tagit upp sms biten med henne ännu. Därför att jag tycker. Inte det har varit läge för det. Med tanke på hennes barn finns runt omkring oss som oftast. Jag har berättat om mig och min man. Hur han behandlar mig i vårt eget förhållande? För våra gemensamma vänner.

Och dem tycker att han borde skämmas. Dem tycker att han borde växa upp och rannsaka sig skälv om vad han håller på med. Och vara rädd om mig. För de 20 åren vi har haft tillsammans. Är Inte så lätt att hitta. I dagens samhälle.

Min man och hans väninna. Bråkar redan med varandra. Oftare än vad vi har gjort under alla dessa 18 åren. Det är bara nu på senare tid. Under dem här två åren. Som vi har bråkat. Och det har ju varit sedan hans väninna kom in i bilden. Men som sagt. Min man och hon bråkar ju mera med varandra. Än vad vi någonsin har gjort. Hur fan skull det då bli om dem skulle bo ihop. Ok, Han har sagt. Och även hon skälv. Att hon inte tänker låta en man flytta in mera.

Och att det aldrig kommer att bli något mera mellan dem. Inte mer än vänner. Men som sagt. Det kanske hon bara säger för att jag inte skall misstänka något. Eller så menar hon det. Jag vet inte vad jag skall tro? Dem har ju själv skapat att jag inte kan lita på dem längre. Dem har ju förstört mitt förtroende. Jag tycker bara att hon sliter och drar i min man hela tiden. Hon borde ju förstå att hon inte kan ringa och störa i tid och otid. Och begära att han skall ställa upp när det passar henne.

Hon borde ju fatta att han är gift och har sitt att tänka på. Hon vet ju att han jobbar mycket. Och därför borde hon förstå att jag behöver honom jag med. Och skaffa sig en egen man. Som har tid med henne . Och inte slita och dra i min man hela tiden.

Men en sak är säker. Det värkar som om min man har kommit in i någon slags singel känsla. Fastän vi bor i hop. Det värkar som om han har kommit in i ett skede i sitt liv. Där han vill känna sig fri. Och inte låst. Med en massa krav och hänsyn. Och respekt. Som det faktiskt går ut på i ett äktenskap. Det värkar som om han har blivit påverkad av sin väninnas levnadsstil.

Vilket konstigt liv. I så fall. Att ta efter . Jag säger så här. Det är inte grönare på andra sidan gräset. Vilket man ofta tror. I en ny förälskelse. Men det är ju ytterst få som håller ihop en längre tid. Min man säger ju till mig. Att han vet vad han har. Men inte vet vad han får. Men varför behandla han mig så respektlöst då?

Jag måste avsluta med att säga skumt.

Hej!

Jag är en gift kvinna som har levt med samma man i över 20 år. Men nu har han en väninna som han springer mycket hos. Hon ringer bara till min man på mobilen. När det skall göras en massa saker. Jag menar att han skall gå dit när det passar henne. Min man jobbar som snickare. Och han går alltid dit och ställer upp för henne.

Fastän jag tycker hon utnyttjar honom. Det tycker jag bara för att hon skall ha en massa hjälp utan att Jalle som min man heter.Inte får något betalt när han är färdig med ett jobb. Utan hon betalar honom när hon har pengar.

Men samtidigt tycker jag det är fel. Eftersom hon handlar och reser. Lacka huven på bilen. Och är ute på pubar. Istället för prioritera att betala honom först.

Och det tycker jag är fel. Jag har mött folk runt omkring mig. När jag är ute och går med hunden. som säger att hon har sagt till folk att hon tycker han är barnslig. Men han är bra att ha när man behöver hjälp. Hon jobbar som frisör. Och bor bara tvärs över gatan. Jag tycker hon värkar utnyttja hans snällhet.

Det kanske bara är en ursäkt för att få träffa min man. Det har vid några tillfällen varit så att min man han säger att han skall iväg och jobba i Stan. Men i stället så har jag kommit på honom hos väninnan. Då har han gömt bilen bakom hennes hus. Han säger till mig att dem Bara är vänner.

Men varför smusslar han med sms. Och inte är ärlig emot mig? Och då får Jag en varnings känsla i magen. Att det kan betyda otrohet. Misstankar blir det ju när man smusslar. Tycker jag.

Han skyller på att han inte får läsa mina sms. Vilket han visst får om han vill. Men när jag väl vill visa min ärlighet. Skyller han bara ändå på att han inte skall läsa mina sms. Hur som helst. Den han springer hos har tre barn. Jag vet att hon har många förhållanden. Hon är ihop med en man ett litet tag. Och sen efter ett kort tid. Så har hon en ny.

Och det värsta är att min man springer dit när det passar henne. Hon har sagt till honom att han får komma när hon tycker det är ok.

Min man har kommit på henne flera gånger med andra män i hennes hem. Det har han sagt till mig. Och då säger han att det är äckligt. Och synd om barnen. Och hennes ex. Vill inte veta av barnen. Från det ena till det andra. Jag har hittat i min mans dator att han kollar upp dem männen som hon träffat.

Då undrar jag om han inte är kär. För vad sjutton har han med det att göra? Jag har sagt till honom. Att om han inte är kär i henne. Då behöver han väll inte kolla upp dem. Men han säger bara att det är roligt att få reda på vilka dem är?

Jag för min räkning. Får en känsla av att min man och Sanna. Värkar ha något ihop. Och för ett tag sedan. Så ringde hon till min man och frågade om han kunde hjälpa henne med datorn.

Hon sa att jag gärna få följa med och vänta i bilen. Jag vet inte om det har att göra med att vi rök ihop för ett tag sedan. Som gör att hon är rädd att vi ryker ihop inför barnen? Eller om det är ett sätt att dölja något? Jag har ringt till min mans mobil flera gånger. När min man varit där.

Och då har han varit dum och otrevlig emot mig. Och kallat mig för nyfiken. Och säger bara ja, ja. Och andra saker. Om jag ber honom komma hem. Då har jag blivit arg. Och sagt att han värkar otrogen.

Han talar inte alltid sanning om att han är där. Jag har fått luska ut det ibland. Och så har min man tagit hit hennes dotter. Fastän jag inte vill.

Då blir jag ledsen. Det känns som han inte respekterar mig. Och när det gäller sms. Som jag vill veta ibland var hon skriver. Så svarar han mig bara med: Är du nyfiken? Dessutom får jag inte vara med i deras relation.

I början sa hon att det är ok att jag också får komma dit med honom. Eller när jag ville. Men inte nu längre. Av någon anledning.

Jag tycker det inte är någon anledning att stänga mig ute. På grund av bråket mellan henne och mig. Jag tycker att hon kunde vara mera ärlig. Och planera I så fall med oss båda. När vi kan komma dit.

Och när ungarna inte är hemma. Jag tycker att hon bara försöker gömma sig. På något sätt. Och Han hjälper hellre henne. Än hjälper mig. Men det säger han att han inte gör. Jag inbillar mig ju inte. Jag får en känsla av att han inte tycker jag är människa på något sätt. Med känslor och ett förstånd.

Och En Annan gång i julas så sa han att han skulle till en bekant. Och jobba i Stan. Men jag litade inte på honom. Utan gick bort till Sanna. Och mycket riktigt. Som jag trodde, Han var där. Och inte i Stan. Jag var framför hennes infart. Men kunde inte se hans bil. Det var en röd 740. Med ett Räcke på taket. Det kan man ju inte missa.

Men han påstod ändå att jag sett fel. Men det har jag ju orimligt inte gjort. Jag såg hans såg. Som han använder i sina jobb. Han sa sedan att han hade varit där och fixat ungarnas rum. Jag frågade honom om han hade fått betalt. Nej. Blev svaret. Så klart. Jag sa till honom att han är dum. Som låter henne utnyttja honom. Fastän han har sagt flera gånger. Att han inte tänker låta henne utnyttja honom. En gång när vi varit och handlat.

Då ringde hon att hon behövde hjälp igen. Men han hjälpte mig lite med varorna först. Inte mycket precis. Och sedan så lämnade han mig med dem övriga varorna. Jag blev ledsen igen. Och mådde dåligt. Känner mig inte respekterad. Eller älskad. Jag ringde till min mans mobil. Eftersom jag tyckte det tog lång tid.

Jag sa att jag behövde han hemma. För jag mådde inte bra. Han svarade med att han kommer snart. Jag mådde så dåligt att jag tog till tabletter och sprit. Kanske inte så smart av mig.

Men jag mådde så dåligt och gör. Istället för att komma hem. Så stannade han 1/5 timme längre. När han till sist kom hem så hittade han mig på golvet helt borta. Som tur var hade jag inte fått i mig så många. Men hade han kommit ännu senare. Då vet jag inte hur det hade slutat?

Jag har sagt att jag mår dåligt av det han håller på med. Men han värkar inte ta mig på allvar.Han säger att jag inte alls kommer att ta livet av mig. Han säger att sådana
människor inte talar öppet om det. Men jag har sagt att han har fel. Det är inte alltid så. Jag gör det inte för att han skall få dåligt samvete.

Utan för att jag faktiskt mår dåligt. Jag tycker att han borde bry sig. Om han nu älskar mig. Och som han säger att han gör. Men varför är han så hjärtlös. Och känslokall?

Men han verkade bli orolig. Den gången. och frågade hur mycket tabletter jag hade tagit? Men jag var inte i mitt sinnes fulla bruk för att orka tala om det. Så han ringde till sjukvårdsupplysningen.

Idag har jag varit ledsen. Åter igen. För jag tycker inte vårt sexliv har varit som förr. Ok. Det är ju inte jätte dåligt. Vi har det ju bra. När vi har sex tillsammans.

Men med tanke på hur han annars brukar vara. Så tycker jag det känns olikt honom. För det har gott 5 dagar sedan sist. Och vi brukade ha sex. Varannan dag. Förut. Han är 44 år gammal. Och kanske beror det på att han börjar bli impotent.

Eller för mycket tjat från min sida. Men ibland klagar han på att han inte får upp den. Han skyller på att jag tjatar för mycket. Men det är ju inte lätt om min man inte är ärlig emot mig. Jag grips av panik och åtanken på att det finns en risk att han är otrogen.

Det kan ju kanske bero på en av anledningarna till att jag tjatar. Som han säger. Jag kanske pressar honom för mycket. Jag vet inte vad jag skall tro? eller så kanske det bero på hans tabletter han tar för sin astma. Det är (Korteson) Hur man nu stavar det?

I vilket fall så tycker jag att den kvinnan som heter Sanna. Som han umgås med. Utan mig. Är en dålig mamma och förebild för sina barn. Hon kan låta dem gå utan mat en hel dag. Och hon skyller på att hon har mycket att göra.

Hon jobbar som frisörska och är 38 år. Men det handlar om planering. Man får aldrig missunna sina barn riktig mat. Och framför allt tycker jag att hon borde lugna ner sig med för mycket men. Och lugna sig till det känns bra med rätt man.

Hon säger skälv att dem blåser henne efter ett ligg. Det har hon sagt till min man. Hon har också varit ihop med en som slog henne. Och var otrogen. Den hon var ihop med är 15 till 16 år äldre. Än henne. Ändå skulle hon vara tillsammans med honom. Jag menar bara att jag tycker att hon har dålig självrespekt. Gentemot sig själv. Och emot andra. Och dålig själv känsla. Kanske beror det på att hon gör som hon gör emot mig?

Hon ger dem bara skräp mat för det mesta. Och lämnar barnen ensamma en hel natt. Och ibland får vi ta ansvar för dem. Eller att de andra barnen får ta hand om den minsta. Bara för att hon skall vara ute och slarva. Jag har inte med vilka män hon har.

Men hon skall inte springa med min man. Tycker jag. Inte på dem villkoren att jag skall hålla mig utanför deras vänskap. Jag har pratat med min man om det. Många gånger. Senast idag när jag skriver detta meddelande. Han sa att han skulle vara mera ärlig. Och inte smussla med sms.

Men det kanske han sa bara för att få mig att sluta tjata? Från det ena till det andra. En gång så skällde Sanna ut mig mitt på en allmän väg.

Utanför hennes hus. Men jag var en bra bit ifrån hennes infart. Hon skällde ut mig om att jag hade spridit ett ryckte om henne att hon ligger med en massa olika män. Jag sa bara att hon inte behöver min hjälp för att sprida det. Vi bor i en liten by. Och då sprider det sig ändå. Vi har väll hört ordspråket: apan känner ingen. Men alla känner apan.

Hon anklagade mig också för att ha sprungit på hennes tomt för att snoka. Vilket jag inte hade. Jag sa bara att min man ljuger för mig. Och jag vill ha reda på sanningen mellan dem. Hon svarade med att han inte ljuger.

Men hur fan kan hon veta det? hon kan väll inte veta vad min man säger. Eller och gör emot mig. Hon är väll inte gift med honom. Och min man påstår att hon säger att han är den mest trogna karlen hon känner.

Men då frågar man sig. Om det är emot henne eller mig? Säger hon det. Då tycker jag att hon är godtrogen. Hon kan väll inte veta vad han hittar på. På sina andra jobb. Eller är det bara en ursäkt? Jag vet inte vad jag skall tro länge? min man säger att det inte är något mellan dem. Och att dem bara är vänner. Men varför skyler han sms? Och varför får jag aldrig veta om något mellan dem? Jag är så ledsen.

Idag sa jag till min man att han inte värkar intresserad av att ha sex med mig lika ofta. Och jag tycker han värkar distanserad ifrån mig. Emellan åt. Han håller bara på med mobilen. Eller sitter vid datorn. För det mesta. Eller jobbar sent.

Men jag tröstar mig med att hans väninna inte kan vara med på min mans jobb. Eftersom han jobbar hos olika människor. Dem skulle säkert inte tycka om att han blandar in sitt privatliv. På arbetstid. Och min son är också med honom och hjälper till. Jag frågade honom idag om han hade lust senare ikväll att ha sex med mig.

För vi satt i soffan och han började smeka mig mellan benen. Och sa att vi får gör det senare ikväll. Min son var hemma då. Men han såg inget. Dem skulle iväg först och jobba på
Vallås. Dem skulle först hem till min mans föräldrar. Och sedan hem igen. För dem skulle lämna mjölk till mig som dem handlat på macken. När han kom hem så gick han på dass. Och jag följde efter honom. Och frågade om han verkligen har lust att ligga med mig ikväll. Som han sa.

Nej, egentligen inte. Varför då frågade jag honom. Han svarade med att han inte vet varför han har perioder han inte får upp den. Att han svarade med att han bara sa så för att tå tyst på mig. Jag blev ledsen och sa att jag tolkar som han är otrogen. Och Varför jag också är misstänksam. Är av den anledningen. Att en gång så kom jag på i min mans mobil att hon hade skickat ett sms till honom. Och frågat om han ville ligga med henne. Utan att jag fick reda på det. Jag väckte honom. Fastän det var mitt i natten. Och berättade om vad jag sett. Jag var förbannad och förtvivlad på honom. Därför Att han inte hade varit ärlig emot mig. Detta hände för ungefär ett år sedan. Kanske lite mera. Min son har varit där och klippt sig. Några gånger. Men då har hon sagt att hon inte är intresserad. Och att hon tycker han är för ung. Vid ett annat tillfälle. För ungefär 1och ett halvt år sedan. Ringde hon till min mans mobil. Och dem pratade en bra stund med varandra.

Tills hon frågade om hon kunde få prata med mig. Jag tog luren. Och frågade vad hon ville. Hon svarade mig med att jag absolut inte få tro att det är något mellan dem. Men jag tvekar. Eftersom utgångspunkten inte har varit ärlig från början. Kanske var det bara för att vilseleda mig. Och få mig till att tro att det inte är något mellan dem. Man kan ju undra?

Jag känner mig bedragen bakom ryggen. Och har inte förlåtit henne för sms. Min man har sagt att han tycker det är äckligt att hon håller på med gamla gubbar. Och att han tycker hon är en dålig mor. Han säger att han skiter i henne. Men då är frågan. Varför springer han där då? Han sa till mig att hon skrev det där sms. Bara för att hon mådde dåligt. Och för att hennes egen kar sprang med andra bakom hennes rygg.

Jag frågade varför han inte berättade om Sannas sms. Som hon skickade till honom. Om att hon ville ligga med honom. Han svarade bara med att jag skulle bli arg. Men jag tycker ändå att han skall vara ärlig. Och hon skall inte hålla min man bakom ryggen på mig. Jag har sagt att kan dem inte släppa till mig i deras relation och att jag får delta i den jag också. Då tycker Jag inte att dem skall fortsätta vara vänner. Jag vill att han skall bryta med henne. Men min man har god relation till hennes dotter. Och hon har sagt att han gärna får bryta med henne. Men det har han inte gjort.

Och hon säger att hur det än blir. Så skall det inte gå ut över tösen. Men jag tycker att skall vi få ordning på vårt äktenskap. Så måste han bryta. Så vi får lugn och ro. Och läka vårt äktenskap. Och gå in för det istället för att han lägger ner så mycket energi på henne. Och i stället. Bry sig mera om mig och oss. Jag är inte svartsjuk av mig i vanliga fall. Men i det här fallet tycker jag att jag har anledning. Jag vill bara att vi skall ha öppna och ärliga relationer till varandra. Visa respekt och kärleksfulla till varandra. Annars håller det ju inte. Men jag hoppas att min man mognar. Och inser. Vad han håller på med. Det är ju ändå över 20 års äktenskap vi har byggt upp. Han har sagt att han inte vill ha henne. Kanske är det en ursäkt för att få mig och tro att det inte är något?

P.S. Vi hade åtminstone skön sex i kväll,
Hoppas att han bara ger den till mig. Skall
Jag fortsätta ge honom sex. Eller ta distans
Ifrån honom? För att markera att jag inte
Tolererar. Vad som helst. Man skall ju ändå
Sätta gränser i en relation. Men jag älskar ju
Honom så mycket.

Snälla Hjälp mig. Vad skall jag göra?

MVH

Ina

wallah jag älskar dig min bor ahmad min bäste kompis jag ska aldrig hitta som honom hoppas jag ska träffa honom nån gång i mitt liv .

jag älskar min tjej skit mycket hon e mitt liv jag svär jag kan inte kiva utan henne , jag kan glöm henne när jag ska död , om jag har glömde henne jani jag har glömde min mamma men jag ska aldrig glömma henne ,jag älskar dig min hjärta , hoppas hon oxå älskar mig som jag älskar henne .

jag vet inte vad jag ska göra. min pojkvän går igenom en svår tid just nu och jag förstår honom och har överseende med honom, men jag får inte säga vad jag känner om ja tycker nåt är jobbigt, han kan inte ge mig 100% kärlek nu och yttrar jag mig de minsta att det är jobbigt efter som vårt förhållande är ganska nytt.. blir han elak och arg och säger att jag förstör allting. jag har bett om ursäkt och nu vågar ja inte säga nånting bara hoppas på att de ska bli bättre.. men ja hittar inte min inre styrka jag tappar bort mig själv när jag inte få vara mig själv..

jag älsker en kille .
men jag vet inte om han vill ha mig .

ja, de är inte bara lilla jag som har problem i förhållandet. Även att det kan kännas som det ibland. Alla verkar ha de så underbart, och de går som på räls. Det jag bara undrar är hur uppnår man det?

jag och min kille har varit tillsammans i 2 år snart och jag har börjat tvivla, det går inte en dag utan att jag funderar på hur ett liv skulle se ut utan han. Jag känner mig inte viktig för honom längre, han respekterar inte mig eller lyssnar på mig. Det enda som håller mig kvar är nog för att jag älskar han, inte för att jag är kär.. :/

Känner precis som MissLove skrev här ovan.
Beror det på hans självkänsla eller har det med oss att göra? ibland vill jag bara att det ska ta slut så jag slipper dom här tankarna och ångesten om att det är mig det är fel på, när jag egentligen vet innerst inne att jag inte gjort fel.
Och hur ska man göra i en sån här situation, när man redan har försökt att prata med honom om det och han ändå inte visar någon respons på det iaf. ska man bara ge upp eller finns det en chans att försöka ändå?
Vill ju inte ge upp, han betyder så mycket för mig och jag vill inte ha nån annan.

Jag är livrädd. Rädd för min kille. Men också rädd för att lämna honom för att sedan inse att jag aldrig kommer kunna sluta älska honom. Han har nyligen slagit mig, vid två tillfällen. Det var inte så extremt hårda slag men själva saken skrämmer mig. Jag har tidigare varit i aggressiva förhållanden och är rädd att det ska bli så igen. Varför dras jag till de aggressiva? Vi har varit ett par i 2 år, varför kommer det först nu?

kärlek handlar inte om att passa ihop, det gör nästan ingen alla är egoister i grunden. Om man råkar hitta ngn som verkar passa så är det mer tecken på vänskap än kärlek.

jag känner mig inte älskad för min egen skull har så svårt att komma över två otroheter av henne hon märker kanske att jag inte kan förlåta skickar antagligen dåliga vebbar till henne kan inte hålla käften ibland utan skickar väl skiord ibland så jag får väl skylla mig själv men tror inte han älskar mig tänker väl att bara ha en födkrok i mig

När inte ens tjej ringer när hon säger att hon ska ringa, Och inte hör av sig på flera timmar :/ Kan det betyda då att hon inte vill vara tsm med en något mera ? Eller att hon väljer mycket annat före en ?

jag vet inte vad jag ska svara på den där frågan, när ens sambo sen mer än fem år tillbaka ena dagen är jätte söt och världens stättande, och nästa dag bara kan fälla en elak kommenntar utan att tänka till..ja vad säger man då?känner mig allmän förvirrad och har kännt såhär nu väldigt länge men hur fan lämnar man någon som man varit tillsammans med i 7 år. vi har hunnit skaffa lägenhet,husdjur möbler..ja allt tillsammans. ¨Kanske är dumt att tänka så men ändå, det känns svårt. Egentligen borde jag bara ta mina kläder och bara sticka. Är bara så rädd att ångra mig resten av livet. Som sagt im confuse!!

Mitt problem är nog inte att återerövra kärleken tror jag. Eller så missförstår jag. Mitt problem är att den inte finns i mitt liv. I alla fall inte kärleken mellan mig och en man. Jag verkar aldrig träffa på någon som passar mig.

Det viktigaste tror jag är att först och främst kunna ge till sig själv och unna sig själv. Kan man det har man iaf en bra förutsättning till en mer lyckosam relation och jag tror även det är lättare att ge till en partner som har vårdat sina egna behov och lärt älska sig själv. Har man lärt att ge sig själv kärlek och känner en stark självkänsla, samt på egen hand kunna fylla sitt inre tomrum. Så har vi ju själva mer att ge av till någon vi älskar och bara det är ju en gåva i sig på så sätt expanderar kärleken inom oss samtidigt som vi ger kärlek. Sänder vi ut hat så har det motsatt effekt vi skadar oss själva samtidigt som vi skadar andra. Den kärlek vi sänder ut till vår partner om den är vilkorslös och osjälvisk ger vi samtidigt till oss själva, fantastiskt att kunna ge samtidigt som vi växer inombords så allt handlar nästan alltid om oss själva i dom flesta fall. Det har för mig varit en smärtsam insikt och ett stort ansvarstagande att helt enkelt ansvara för mina egna känslor. Menar inte att man ska ge och ge till någon som inte ger något tillbaks men lär man sig att ge osjälviskt så får man nästan alltid tillbaks, det är min erfarenhet. Får man inte det så är det kanske dags att gå vidare för att stanna i ett ohälsosamt förhållande är inte att ta hand om sig själv. Detta är min tro idag, imorgon kanske den ser annorlunda ut för vi slutar aldrig lära oss.

検討�値�る。

見�よ。

������？

検討�値�る。

������？

Åsa,ja känner vääldigt mycket med dig,dessutom håller min kille på att skickar \"snusk-sms\" med andra,han har lagt ut kontaktannons,ringer tjejer klockan tre på natten... inget kul alls,känner mig värdelös..niu sitter ni hemma o tänker \"gör slut då\" men det är inte så lätt,jag älskar honom..vääldigt mycket,hans förra tjejer var skit taskiga mot honom och har gjort slut på både hans födelsedagar och julafton....men det borde väl inte gå ut över mig...snyft..kram

Det där med att man ska behöva jobba för en bra relation går inte hem hos alla. Vissa vill att det bara rullar på utan ansträngning. Själv har en försökt göra vad en kan - även det klassiska att försöka förändra partnern - men inser att när det inte blir bra ändå får en bara skulden för det... och så jobbar man ännu hårdare tills den dan kommer att allt dog bort, känslorna försvann.

Själv så är ja sambo med en kille, vi har varit tillsammans i snart två år... Men till det jobbiga är att han inte har sagt att han \"Älskar Mig\" pga han inte älskar sig själv..Sen är han inte det typen som ger spontana kramar pussar osv.. Medans ja ligger o kliar han på ryggen, smeker han på armen håret osv,men får inget tillbaka..Jag funderar ibland på opm det är MIG det är fel på osv..Kan sänka en otroligt..Han kanske är en sån som inte visar osv.. Men Vi har bra SEX..Men det är ju inte allt i ett förhållande.. Till saken att ja älskar honom otroligt.. Känner mig dock inte älskad ibland..
Självkänslan får en knäck om man säger så.
Lev gott därute..Tjingeling.

nEeMUA

Lycklig som jag är känner jag mig faktiskt älskad. Kan bara säga att min pojkvän är den underbarata på jornde vi har snart varit förlovde i 1 halv år och vi har varit tillsammans sedan mars 2007. Han säger ofta att han älskar mig och han visar det på så många sätt och det udnerbara är att jag älskar honom minst lika mycket tillbaka. synd bara att inte resten av mitt liv kunde vara så bra. jag har det kämpigt som fan i skolan och ska nu börja på gymnasiet efter sommaren vilket oxå innerbär att flytta vilket jag är otroligt glad över för då ska vi flytta ihop :) sen har jag ju reumatismen o all värk o att jag är deppig med men för säga att sedna jag träffa min älskling så har jag bara blivit gladare o gladare nu ser jag en mening med livet :) evigt tackasam för min kärlek

Japp...ge o ta, osjälvisk kärlek

GE Å TA...

Såå tungt att läsa detta!

Det tycks vara självklart att kärleken ska vara ömsesidigt, vem längtar inte efter det!
Destu mer jag känner för min partner destu mer upplever hon sig otillträcklig, att hon inte kan besvara min kärlek osv. -man blir bara så knäckt till slut, vad spelar det för j¨****a roll vad du \"känner\" när den andra upplever annat! Ingen fel eller så men, man måste lära sig att spara sin kraft,(you cant buy my love)
Men samtidigt vill jag tro att det är någon mening med kärlek även om du inte får den respons man vill! eller?

It takes two to tango- även i kärleksrelationer. Och en relation sköter inte sig själv..den måste vårdas. Jag vårdade i 23 år - och upptäckte att jag var ensam om det... Bättre leva ensam än i en dålig relation... Vi är alla värda det bästa. Om inte båda satsar är det dödfött från början - ofast är det killen som är svalast...varför då??

har försökt i över 53 ´r utan att en enda gång fått höra spontat Jag älskar dej.. om jag frågar får jag till svar ja. men utan känsla
Nu när jag börjar vara gammal bir man mer i behov att höra att man är behovd.....Kan inte jonas gåde svara personligt?

Livet är för grymt.

Hello! Good Site! Thanks you! yfezbhnvoechxg

känner detsamma. allt var mitt fel varför min partner lämnad mig egenltigen. jag tvivlade rätt länge, och gjorde slut lite till och från. Nu har det gått ungefär 2 månader sen vi var intima med varandra sist, och det känns verkligen som att det fattas något. Men jag blir förvirrad att hans känslor bara försvunnit så snabbt. Och jag mår dåligt, och är i någon slags förnekelse. Men jag vet att inerst inne gillar han mig fortvarande, men varför är han inte bara med mig?
:(

Tråkigt\"Åsa\" att det blivit så i din relation. Hopas att det löser sej. Man är värd att tas på allvar, bi sedd, få komplimanger.

Det handlar om ett givande och tagande vägen ut båda parter måste prioritera varandra annars dör kärleken. Hur många Moder Thresá har vi haft i världen igentlgen? vi är ju bara alla människor av kött och blod med basbehov.


Johanna

efter bara fem månader tycker jag inte att man ska behöva kämpa alltför mycket för att få relationen att fungera. Kärleken i sig borde vara så stark att man vill prioritera varandra, utan att det känns som en uppoffring.

Citat: \"Mogen kärlek när dig, omogen kärlek tär dig\".

Ur \"Why love is not enough\"

Jag känner mig inte längre prioriterad som jag gjorde i början av vår relation. Nu redan efter 5 månader så tas jag för given och det gör att jag tvivlar allt mer på om det kommer bli vi två, det känns som att det bara är jag som kämpar, pust...