Din förmåga att älska?
Det finns tre viktiga faktorer, som kommer att avgöra hur väl din relation fungerar.Den första faktorn är, att din förmåga att bygga relationer präglas av, vad du lärt dig i din familj. Din familj är din kärleksskola. Som nyfödd har du inget förflutet, inga erfarenheter och inte heller någon uppfattning om ditt eget värde. Som barn tror du automatiskt, att du är orsaken till det som händer runt omkring dig. Dina ursprungskänslor blir därför avgörande för kommande relationer. Undan för undan utvecklar vi sedan en allt större avskildhet och egen individualitet. Under de första fem-sex åren formas vår självaktning nästan enbart av våra föräldrar. Allt detta leder fram till hur du kommer att uppfatta dig själv som vuxen, och hur du kommer att förhålla dig till din partner i kommande relationer. Denna utvecklingsprocess leder på sikt till, att vi måste frigöra oss från familjebanden och möta vår egen ensamhet. När vi kan acceptera, att vi är ensamma, förstår vi också, att vi är unika, och att andra också är unika. Det är då dessa blandade känslor möts, som vi formar våra relationer.
Det är därför inte så konstigt att människor, som vuxit upp med kränkningar under sin uppväxt omedvetet kan förvänta sig ofta att bli ”blåsta” och trampade på. Detta i sin tur kan leda till, att de gör dåliga val av partners, för att de tycker, att de inte förtjänar något bättre.
Om du vuxit upp i en distanserad och kall miljö där inte känslor är accepterade kan du bli petig, ge upp för tidigt, dömande, eller dra till dig personer som driver iväg dig.
Å andra sidan, om du haft en varm och kärleksfull uppfostran, bygger du på din självaktning och din tilltro, att du förtjänar att bli behandlad med respekt och respekterad för dina känslor. När man accepterar sig själv, finner man sig inte i, att andra trampar på en. Den, som har en bra självkänsla tror också på andra människors rättigheter och uppmuntrar dem att ha sin egen identitet och uttrycka sig och att känna vad de vill. När du har en bra självkänsla, kan du faktiskt tillåta dig själv, att vara just den du är. Genom att acceptera dig själv ger du också dig själv möjligheten att acceptera dina partners annorlunda idéer och andra modeller av verkligheten.
Den andra faktorn som påverkar våra relationer, är hur våra föräldrar förhöll sig till varandra när vi växte upp. Detta kan ske på många olika sätt. Antingen genom att du beter dig mot din partner som dina föräldrar betedde sig mot varandra, eller som vi önskade, att de skulle bete sig. Om din pappa alltid drog sig undan på sitt rum när han och mamma grälade, kanske du fortsätter med den strategin. Våra första upplevelser av närhet och smärta har vi tillsammans med våra föräldrar. Dessa polariteter av positiva och negativa upplevelser sätter djupa spår. Tyvärr är det så, att de saker vi lär oss genom smärta gör starkare avtryck än positiva erfarenheter.
Föräldrafällan
Det är därför helt naturligt att du kopierar dina föräldrars sätt att förhålla sig till varandra. Det är inte ovanligt att vi spelar upp samma roller, som vi såg när vi var små. Du kanske väljer rollen som martyr, eftersom din pappa betedde sig så. Att vara i samma sinnesstämning som mamma och pappa kan vara viktigare än att vara lycklig, för då upplever jag inte min ensamhet så påtagligt. På så sätt lever våra föräldrar omedvetet vidare inom oss, i vårt inre, som vägledande figurer. Om du t ex växer upp i ett familjemönster som uppvisar allvarliga brister när det gäller att ge stöd och kärlek, kan du omedvetet återskapa dina föräldrars relation – trots att du hatar just dessa drag.
Avsaknaden av en stabil och närande uppväxt förklarar därmed vår benägenhet att hamna i relationer, som tycks påminna om våra föräldrars. Om föräldrarna varit hårda, och vi inte fått möjlighet att bearbeta vår ilska, kan vi få svårt att sluta fred med oss själva. Mot bakgrund av detta är det därför inte ovanligt att det sker en omedveten ”familjisering ” i vårt val av partner. Det gör vi genom att skapa fantasibilder i vårt inre, som vi sedan projicerar på vår partner. Ibland skapar vi en bild av hur livet borde vara - fyllt av sorg och konflikter - till följd av de hemska händelserna under barndomen. Denna projicering kan visa sig ännu smärtsammare än om du kopierar den typ av relation dina föräldrar hade. Vi kan då fortsätta kampen i vår nuvarande relation – för om vi förlorade första ”halvlek”, så kan vi åtminstone få vinna andra. En kamp känner vi igen, när vi fortsätter att försöka få någonting att hända trots att möjligheterna att lyckas är små eller obefintliga. Våra vanliga ordspråk återspeglar en medvetenhet om denna kamp.
Ett annat mönster: rebellen
Ett annat mönster kan vara att gå i motsatta riktningen genom att hämnas på våra föräldrar. Istället väljer vi en partner, som går stick i stäv mot våra föräldrars önskemål. Om det varit bråkigt hemma, kan detta ha väkt ångest hos dig. Detta i sin tur medför, att vi inte klarar av bråk. Minsta lilla bråk blir ångestframkallande. Bördan av att man hela tiden måste ta hämnd är en mycket energikrävande process. Det kan vara svårt att upptäcka detta destruktiva mönster, eftersom det kamouflerar sig som föreställningar, som alltid ser logiska och bra ut. Genom att kritiskt granska dina föreställningar kan du komma åt roten till det onda. Först då kan du växa och förändra dina mönster. Vi hoppas kanske att vårt nya mönster skall hjälpa oss, men det leder istället till smärtsammare upplevelser, utan att du vet om det, än om du bara spelar upp samma förhållande som dina föräldrar hade. Genom att revoltera reagerar du i stället för att handla medvetet. Dessutom grundar du ditt val av tillvaro på vrede vilket skapar spänningar och binder energi.
Den tredje faktoron är dina egna upplevelser och erfarenheter
Betygsätt artikeln
Medelbetyg: 4.38, Antal röster: 16 st
Tack för att det ger lite förståelse för hur jag gör.
/Johan
Jag känner igen mig helt och hållet i föräldrafällan. Jag har jagat min alkoholiserad mamma i 20 år. Det är först nu som jag insett att jag jagat ett gammal spöke
Lever idag i underbar relation med en fantastisk fru med 2 barn fin sida förresten
Hälsnigar
Ivan