30 tecken på otrohet
Misstänker du att din partner har en affär då skall du läsa detta.Nedan finner du en serie tecken som kan tyda på att din partner träffar någon vid sidan om.
1 Din partner är överdrivet uppmärksam och gullig mot dig helt plötsligt. Många gånger uppträder detta beteende i början av en otrohetsaffär, efterhand som tiden går så klingar den överdrivna vänligheten av.
2 Din partner börjar plötsligt ge dig presenter utan anledning. Jag kallar dem skuldpresenter.
Din partner ger dem till dig för att lätta sitt dåliga samvete.
3 Din partners agerande får dig att känna att någonting inte stämmer. Genom att blunda undviker du sanningen, du vet din partners rutiner, var misstänksam när de ändrar sig. Var vaksam på olikheter.
4 Din partner börjar att bråka om massa småsaker och grälen slutar ofta med att han/hon rusar hemifrån för att få träffa sin älskare/älskarinna. Grälen kan också bero på svårigheten att härbärgera sina olika känslor.
5 Din partner börja prata om hur du skulle reagera om det skulle ta slut. Vad skulle du göra om vi inte var tillsammans? ”Om du och jag bröt upp så skall du veta att jag kommer alltid att vara din vän” Din partner kan göra dessa uttalanden för att han/hon vet att hon har något i bakfickan att falla tillbaka på.
6 Din partner svänger ovanligt mycket i humöret. Ibland verkar han/hon uppåt när de skall iväg men när de kommer hem igen är de sura och uttråkade. Om din partner har haft sin relation vid sidan om länge kommer hon/han göra allt för att få det att flyta så smärtfritt som möjligt.
Kom ihåg att problem som finns i den ena relationen kommer alltid att glida över i den andra
På ett eller annat sätt.
7 Din partner pratar inte med dig längre. Ni lever tillsammans men ni kommunicerar inte som ni gjorde tidigare det finns en kall stämning mellan Er.
8 Din partners musiksmak ändras plötsligt. Från att ha gillat rock börjar din partner lyssna på lugn italiensk musik. Din partner kanske lyssnar på den typen av musik för att att den nya partnern gillar den typen av musik.
9 Din partner saknar självkänsla. Det innebär inte automatislkt att personen är otrogen, men en person som är osöker i kombination med att uppskattning och uppmärksamhet saknas i den ordinarie relationen är i större behov av externa bekräftelser.
10 Din partner kritiserar överdrivet en annan person. Tanken är att invagga dig i tron att den personen inte är intressant alls när det kanske i själva verket föreligger ett intresse.
11 Din partner börjar kritisera dig för saker som hon/hon tidigare attraherades av.
12 Din partner blir väldigt lättstött för minsta lilla sak.
13 Din partner slutar att ge dig och familjen någon Att uppleva skuld och skam år naturligt när man skiljer sig.
14 Din partner får plötsligt väldigt stort behov av att dra sig undan privat.
Han stänger dörren, går undan när han pratar i mobilen. I allt större utsträckning distanserar han sig sin partner både fysiskt och psykiskt.
15 Din partner ger dig inga komplimanger längre.
16 Din partner slutar sig att han älskar dig.
17 Din partner agerar skyldigt när du gör någonting trevligt för honom. Meningen är att du skall vara en person som förstör livet och så är du trevlig och behaglig, det väcker skuld hos mottagaren.
18 Din partner vill hellre spendera tiden med vänner eller på sitt arbete än med dig.
19 Din partner verkar avvisande till att diskutera framtiden.
20 Din partner pratar kontinuerligt om en person av motsatta könet problem det kan vara en vän, granne, medarbetare
22 Din partner verkar emotionellt frånvarande och distanserad. När du frågar vill han/hon inte diskutera det och blir väldigt hemlig med sitt privatliv.
Tecken kopplad till sex och sömn
22 Din partner är mer intresserad av att lösa korsord, läsa en bok och titta på tv än att vara med dig.
24 När du och din partner har sex verkar han distraherad.
25 Din partner vaknar mitt i sömnen och nämner ett annat namn, inte bara en gång utan flera.
26 När din partner vaknar verkar hon förvirrad ungefär som om hon inte vet vem hon vaknar upp hos, sin älskare eller hos dig.
27 Din partner har börjat helt plötsligt att testa nya saker mellan lakanen, det kan tyda på att
vederbörande lärt sig nya saker på annat håll.
28 Din partner blir stött när du tar upp saker som du tycker verkar onormala och de börjar ifrågasätta om du kontroller dem.
29 Din partner börjar med nya uttryck, skämt och har plötsligt nya åsikter om ex design, barnuppfostran och värderingar som du inte känner igen.
30 Din partner bryr sig inte om barnen längre. Barnen märker att något är fel och mår inte bra emotionellt.
31 Din partners beteende börjar bli så udda att dina vänner börjar reagera. Det beror på att nära vänner och familjemedlemmar ofta upptäcker saker mycket tidigare än vi själva eftersom vi är i känslan.
Betygsätt artikeln
Medelbetyg: 4.13, Antal röster: 321 st






Bättre rakryggat göra slut eller berätta.
Otrogna borde fundera på följande:
-Med vilken rätt stjäl man en annan människas liv?
-Med vilken rätt stjäl man den personens tid?
-Att dröja med smällen som separation eller sanning innebär sårar bara personen ännu djupare, kanske för livet.
Hur rättfärdigar man det? Barnen?-(ett vanligt argumenr från otrogna som har barn har jag märkt, har träffat en hel del) Men sanningen är att barnen skadas mer av lögnerna och de märkliga känslomässiga spelen som otrohet skapar än av att en separation.
Lögnerna är till för att lura sig själv, som otrogen. Egentligen vet man nog..hur man själv skulle vilja ha det och hur andra borde ha rätt att ha det.
Stjäl inte andras liv! De kan börja om1 De har rätt till ett val!
För mycket och långvariga lögner skadar den bedragne hårt, kanske för alltid.
Nånstans så valde man en gång i tiden att vara ihop med eller leva med den personen. Den bedragne har ett egenvärde. Bortse inte från det. Den måste få chans att lämna och få veta sanningen för att kunna göra val. Det är respekt. Att inte berätta är inte respekt.
Dessutom håller sällan relationen med den man är otrogen med pga samma anledningar, dvs lögner som man vet att den andre är kapabel till......
Tänk på det...
Kanske beror det på att jag inte får vara delaktig i hans liv, han är väldigt bra på att dölja mail etc som han får. Jag är så kluven, jag verkligen avskyr otrohet. Jag skulle aldrig kunna acceptera eller förlåta det, nej kan någon bräcka mitt hjärta genom tortyr kan det inte förlåtas. Innan han träffade mig såg han tjejer som objekt för att stilla lusten. Han ville inte ha förhållande och egentligen kan han ingenting om förhållanden heller. Jag är så oerhört rädd, jag har massor med gånger nänmt att han ska göra slut med mig om han känner ett sådant behov, men alla och envar vet ju att det inte är \"att bara göra slut\" men det är det enda jag begär! Önskar äkta kärlek fanns utan otrohet. Två kött som blir till en köttets lust för evigt!
Precis som Erik säger - man älskar ju henne, det är så svårt att inte bara titta bort, intala sig själv att man bara är onödigt svartsjuk.
Har kommit på henne vid flera tillfällen när hon ljugit för mig, men då har jag bara klandrat mig själv för att jag har problem att lita på folk - alla kan ju dra en vit lögn bara för att slippa prata om det? eller?.
Men visst är det en annorlunda person som sitter vid frukostbordet nu än för drygt ett år sedan, får man en komplimang nu är det precis som punkt 1, överdrivet gulligt precis som om hon var skylldig till något, och vid konstiga tillfällen precis som hon blivit tillsagd att göra så just då.
Hon är otroligt lättirriterad, och om man frågar om nåt är fel eller varför hon sprang ut i trapphuset när hennes mobiltelefon ringde, eller vem hon sms:ar så mycket med, eller bara nämner något i stil med \"skulle inte du kommit hem för 3 timmar sedan?\" då är man genast ledande av ett polisförhör och blir syndabock igen för att man är för angelägen, och ibland märks det att hon döljer att hon pratar med mig när jag ringer.
Hon är sällan glad att se en och får man nån gång ett \"jag älskar dig\" så är det bara för att man sagt det först.
Ibland känns det som att hon letar efter en anledning till bråk så att hon kan storma ut på kvällen eller mitt i natten, och det krävs inga storbråk heller längre det kan jag säga.
Men det konstiga är :
De gånger jag fått nog och sagt att det räcker med pilar som pekar åt ett håll (fel håll) att hon inte är pålitlig mm, men inte haft konkreta bevis att hon bedragit mig, eller när hon brytit upp av någon tvärt och ofta konstig anledning, har hon alltid kommit gråtandes tillbaka.
Då givetvis med detaljerade förklaringar (bristande för andra öron än hennes egna och mina i viss mån då jag antagligen vill tro det jag hör då) om att hon varit sann och alltid älskat mig osv. Sen brukar det vara bra ett kort tag, sen börjas det igen osv.
Och jag har flera vänner vars respektive varit otrogna men ändå på något sätt varit knutna till dem, ljugit och gått igenom massa arbete för att hålla fasaden uppe, som om de var beroende av att ha personen de bedrar kvar i sina liv. fråga 1, Varför är det så?
fråga 2, om allt trots allt bara är inbillning (vid detta laget kanske inte så troligt men ändå, jag älskar ju henne) vad ska man göra då? ska man leva med en knut i halsen och bara må dåligt då? - klart jag fattar att det är en osund relation om man mår dåligt hela tiden, men hon är ju det jag älskar mer än något annat - allt jag tänker på, hur glad jag ska bli när jag kommer hem från jobbet och hem till henne, å periodvis är det underbart att vara med henne, ska man hoppas att det bara löser sig?
Till dig som har svarat på mitt inlägg.
Han kan inte vara trogen även om det är det han vill!!
Om han är en relations och sexmissbrukare som jag tror att han är.
Och då får du helt enkelt ställa dig frågan: Har jag lust eller ork att hjälpa honom??
För att jag anser att om man har ett förhållande med någon som har problem ska man ju hjälpa och stötta varann.
Men ska det verkligen vara på din bekostnad. Har ni barn?? Det kanse är värt för deras skull.
Jag ställde faktiskt det kravet till mitt ex. Jag krävde att han skulle se till att få hjälp med sina problem, den här gången istället för att få honom att kräla. Det finns även spelmissbruk med i bilden.
Men han har inte gjort det. Han var alltså beredd att kräla och förudmjuka sig själv men inte söka hjälp för sin egen skull. Snacka om dålig självkänsla.
Han medger dock att han har problem.
Jag antar att det är mycket lättare att gå från tjej till tjej istället för att gå i terapi för honom.
Jag är ledsen tjejen men det kommer att hända igen och efter att du har förlåtit honom några gånger kommer han att även att tappa respekten för dig och du kommer som jag tappa dig själv.
Att köpa dyra saker och göra det som du ber om är ett relativt lågt pris för honom. Men att förlåta för otrohet och släppa på sina principer och integritet är ett högt pris för dig.Och du får bara några små plåster på dina sår.
Hur länge vill du fortsätta med det??
Är det inte dags att han får betala ett högre pris??
Ditt hjärta, moral, självrespekt, integritet och kärlek är värt så mycket mer.
Det tog så lång tid för mig att komma på det, jag hoppas att det inte gör det för dig.
När jag läste din kommentar var det som om jag läste mitt eget liv. Allt du beskrev upplever jag just nu. Så fort jag lämnar honom kommer han på sina bara knän och bönar o ber om att få mig tillbaka. Han brukar stå utanför min dörr i flera timmar. Han har kysst mina fötter framför folk och skrikit ut hur mkt han älskar mig. Jag har tvingat honom att ringa upp en utav de många tjejerna på samma sätt som du. Han köper verkligen ALLT jag vill ha, kvittar hur dyrt det är. Det jag inte förstår är varför han vill ha andra när han påstår och beter sig som om jag är den han älskar? Om han nu avgudar mig så mycket varför håller han sig inte bara till mig då?
Men det värsta av allt är är sex och relations missbrukaren. En person som använder sex som en en drog, de kan bara inte låta bli.
Jag levde med en sådan, blev gift och fick 3 barn med honom.
Under hela den tiden var han ständigt otrogen, har hag förstått och fått veta i efterhand.
Jag försökte verkligen att en fin och värdefull relation med honom, men det gick bara inte. I början så skyllde jag allting på mig själv. Jag ifrågasattte mig själv och kände att jag inte räckte till vad jag än gjorde. Jag blev hela tiden jämförd med alla dessa kvinnor. Och mina brister och tillkortakommanden kunde skilja sig ena dagen efter den andra, beronde vem han bedrog mig med för stunden.
Jag började hata, och hatade mest kvinnorna han träffade mer, än honom. Speciellt de som visste om hans förhållande med mig.
Naturligtvis var det fel... det var ju han som hade skyldigheter gemtemot mig. Men jag älskade honom.
Det hela gjorde mig mig till en person jag inte ville vara.
I början av förhållandet gjorde jag allt för att få honom att bli nöjd med mig. Sminkade mig på det han tyckte var snyggt, färgade håret den färg han tyckte var fin. Såg alltid till att han var bekväm. Hans kläder var rena och strukna hemma var alltid välstädat, maten stod alltid på bordet. Och ställde alltid upp på sex, om jag inte hade lust visade jag inte det. Frågade inte var, vart han skulle och höll mina misstankar för mig själv. Så fortatte det ett par år.
Men han fortsatte sina otrohets affärer. Och då kände jag att jag hade varit alldeles för snäll. Jag hade tappat helt respekten för mig själv. Jag hade släppt på min integritet och jag tappade mitt självvärde. Jag jämförde mig ständigt med andra kvinnor. Jag snokade bland hans saker och i hans mobil. Jag blev skrikig och grälsjuk. Jag tappade självförtoendet totalt. Jag blev helt enkelt ens svartsjuk, grälsjuk och sur hagga.
Och som jag svor... alla var horor. Och han brukade bli våldsam mot mig och kränka mig på alla möjliga sätt. Han spelade på min svartsjuka och njöt av det.
Efter en otrohets affär brukade jag alltid att lämna honom eller sparka ut honom och sedan strunta i honom totalt. Ett tag kunde jag totalt deppa ner mig för att sedan rycka upp mig och ta tag i mitt liv och göra det som jag ville göra. Och då hade han vid det laget tröttnat på den andra kvinnan. Relationen var helt enkelt inte intressant längre när det inte var en otrohets affär antar jag. Dessutom tror jag att vardagen hann ikapp honom och han brukade förstå att den andra kvinnan var nog så speciell i alla fall. Och då brukade han ringa, ringa ringa som en galning för att få tillbaka mig. Han kontaktade mina vänner familj och försökte få dem att prata med mig. Han kunde stå utanför min port i timmar. det hände tom att han stod på sina knän och Kysste mina skor för att få tillbaka mig. Och naturligtvis njöt jag av det och utnyttjade det. Jag brukade få honom i det skedet att ringa den andra kvinnan och förklara för henne hur mycket han älskade mig och ville leva med mig. Jag såg verkligen till att han kränkte henne på samma sätt jag hade blivit kränkt. Patetiskt jag vet. Och jag såg även till att han verkligen krälade i stoftet och krälade ordentligt.
Sedan följde en period där allt bara var underbart. Han var underbar mot mig och jag blev mig själv igen. Började få hopp.
Men förr eller senare började misstankarna de konstiga samtalen och smsen. Ja allt som står i listan ovan. Jag började mitt snokande och fann alltid sanningen.... Och så började allt om igen.
Till slut försvann jag. Det blev inget kvar av mig. Jag tröttnade på att hoppas, önska eller vilja. Jag slutade att vara.
Jag hamnade i en djup depression.
Men jag blev tvungen att rycka upp mig för mina barns skull. Detta livet påverkade dem oerhört.
Jag gjorde slut och det var lätt då han hade ytterligare ett nytt förhållande i en annan stad. Den här gången.
Jag bestämde mig för att aldrig låta honom flytta hem.
Jag har hållit det. Och han har i sin tur blev så snopen när han kom krälande tillbaka. Dörren var stängd och det gick inte bara att nå mig. Ville han träffa barnen fine,det var bara att kontaka familjerätten och komma överens om ett kontrakt om tider med umgänge. Det gjorde han inte och har inte gjort det än.
Jag vet att han har levt precis på samma sätt som han gjorde med mig. Skaffar sig flickvänner som han konstant bedrar.
Ni tjejer som ingår förhållanden med upptagna män och killar. Jag har ett och annat att säga till och om er.. men det får bli en annan gång. Men kort sagt justnu ni är varken så viktiga eller oumbärliga som ni tror att ni är...
Sedan vill jag säga, Erik, att jag blir förbryllad över att du säger att du förlåter henne oavsett då hon är allt för dig. Ställ dig frågan; är du allt för henne? ..nej, tydligen inte.
Erik, skärp dig! Du är värd mer än så...du är värd en tjej som respekterar dig, inte trampar på dig. Om det är så att du finner att hon är otrogen... bryt upp och gå vidare, fast det är jobbigt. På så sätt markerar du din egen värdighet. Det är viktigt ...tro mig. Håller tummarna för dig.
Inte att det är fel att bryta upp ur en relation för en annan, eller att efter 2 års tid hamna i en otrohetssituation,men just äckliga sexmissbruks otroheter.
Värre är det när man gjort det till sitt liv, som en äcklig alkoholist redo att dö i sin egen förnedring och redo att svika alla bara för en \"skit-kick\" där lite fantasi och en fleshlight/dildo gjort samma verkan.
Det värsta eller äckligaste fallet av otrohet, som jag hörde om för flera år sedan.
Det var en tjej, som bröt sönder en relation mellan en präst och hans sambo. De bodde i samma hus. När sambon, som var paniskt rädd för otrogna män (sin barndom) var borta knullade prästen grannen. Jag träffade grannen och hon kommenterade lite lagom exhibitionistiskt, att det kändes lite fel, men vad skulle hon göra.
Dessutom verkade hon fiska efter legitima offer för att styrka sin otrohet.
Rädslan för att vara ensam och oförmåga att känna empati med ngn annan än sig själv är bakgrunden till otrogna människor.
Historien med den otrogna prästen fick ett lyckligt slut. De flyttade ihop.
Men om de litade på varandra är en annan fråga....
Ställ upp på din respektive om du älskar personen. Ni har väl kanske inte heller varit en mönsterpartner.
Tänk på det och man kan aldrig äga någon annan människa, vi gör vad vi vill.
Där kanske problemet ligger?
varit otrogen. Efter tre förhållanden har alla
tre kvinnorna varit otrogna mot mig, jag gråter mig
till sömns, ingen att prata med om detta helvete.
Är för övrigt nyckter och skötsam och idrottar.
Jag har verkligen älskat och vårdat mina relationer, men jag tycks spännande att bedra!
Plus min egen känsla för att något är fel.
Ska jag oroa mig nu. På riktigt
Nu har jag sedan ett halvår tillbaka en ny relation och fallit för en kvinna som säger att hon aldrig skall skada mig. Ändå finns där en misstro från min sida och jag är orolig för att det beror på all skada jag tog efter allt som hände i tidigare äktenskap. Eller så är det så att mina ögon är vidöppna. Jag var nämligen förut en väldigt blåögd och naiv person som trodde gott om alla. Vi bor på skilda håll och det finns saker som skapar en del funderingar hos mig, ja eller känner mig obekväm med. Kvinnan i fråga är väldigt öppen och tycker inte det är fel att krama och pussas med andra män, så långt så väl. Jag själv förespråkar värme och kramar bland vänner, det skapar enligt min åsikt god energi. Men samtidigt måste det väl finnas gränser, sitter man omslingrad och hänger över en annan person en hel kväll på en fest börjar det kännas lite obekvämt tycker jag. Vi har diskuterat det och jag blir bemött med ilska och motivationen att hon måste få vara den hon är. Okej då har vi rett ut det. Men så får jag höra hur hon med sin vännina har varit på efterfest där dem haft svingerparty parvis inför varandra, även om det skedde innan vi träffades ringer det en varningsklocka. Hon är väldigt sexuell, ja så pass att jag ibland undrar om jag räcker till. Ett av hennes ex har nyckel till hennes lägenhet då dem verkar ha en väldigt tajt relation. Jag har gett henne nyckel till mitt hus och när jag vid tillfälle undrade varför jag inte blir betrodd med en nyckel till henne uppstod det en vild diskussion. Vidare har jag ingen tillgång till hennes liv i den andra orten där hon befinner sig, känner inte hennes vänner eller så, vi träffas mest när hon är barnledig och ibland tar det veckor innan vi ses. Hon säger vidare att hennes situation med dem olika exen och barn kommer att ta sin tid och jag respekterar och gillar läget.
Jag slog ifrån mig alla tankar och demoner, tänker då att jag måste våga lita på henne om det skall fungera. Men så i helgen var vi på fest med goda vänner. Det är en annan familj på min ort där mannen och kvinnan jag träffar är väldigt goda vänner. Han hjälper henne med allt möjligt osv. Dagen efter kommer han förbi oss lite ruffsig och bakfull, jag noterar i ögonvrån att dem samtalar utanför huset. Senare på kvällen säger hon att hon skall till affären som ligger två minuter från mitt hem. Hon kommer hem tre timmar senare och jag frågar om hon handlat hela affären. Det visar sig då att hon hälsade på dem vi var på fest med kvällen innan och lägligt nog var mannens fru med barn inte hemma. Det är väl okej tycker jag att man träffar en vän oavsett kön men vad som förbryllar mig är att hon inte hade någon handel med sig hem igen, och varför skulle hon handla till mitt kylskåp när hon ändå var på väg hem till sig?
Jag känner att någonting inte stämmer men vet inte om jag kan lita på mina instinkter. Hon verkar ju så ärlig och så. Ändå finns där något jag inte kan sätta fingret på. En sak är säker, jag överlever inte att ännu en gång bli förd bakom ljuset. Känner mig som ett stort fån.
Hjälp mig med råd snälla någon därute!
Jag lever med en man som är 13år äldre än vad jag är,han är spelmissbrukare och kan lätt bli arg utav sej ,vi har varit tillsamans i snart 2 år ibörjan av vårat förhållande erkände han att han var otrogen med sin tidigare kvinna han detstutom har ett barn med. men eftersom att det var så pass nytt då mellan oss så förlät jag honom och valde att fortsätta av någon konstig andledning. idag ca 1 år senare har vi ett ganska stabilt förhållande ,jag är en väldigt svartsjuk person och får för mig nya saker hela tiden vet ej om det jag får för mej är sanning eller bara en ren inbillning?
han har kusiner och kompiskretsar som ofta är ute och festar mycket och nästan hälften av dom är singlar vilket gör mej orolig. dom ringer ofta och försöker få med honom ut han har inte vart ute under en lång period men nu har han nyligen fått jobb och varje gång han är ledig väljer han att gå ut ,han kan kalla mig allt möjligt utan att ens be om ursäkt efteråt och ibland svarar han inte ens när man smsar honom det kan hända att han gör likadant när han är nykter... idag sa han att han är trött på att jag smsar honom ,kan inte förstå varför han säjer så när jag är hans flickvän får en känsla utav att han kancke har tröttnat på mej? kan det vara för min svartsjuka eller kan det bara va att han tappat känslorna helt enkelt? han ger 2 olika budskap hela tiden börjar snart undra om han inte vore Schizofren är så jobbigt ,jag älskar honom jättemycket men har svårt att hantera just min svartsjuka och hans umgänge gör inte saken bättre önskar att han aldrig går bakom min rygg hade blivit knäckt. :(
men jag tror inte på de igentligen. de han säger. de verkar som en lögn. för han låter så osäker när han skriver så. när han tar med: lixom, typ. och ja.
jag vet inte vad jag ska göra.
jag är fullt värdelös.
och jag ville bara skriva av mig lite.
behövs inte svara på de här.
så ja tack endå.
Har man råkat ut för en otrohet en gång så lär man sej säkert dess tecken på om det fortsätter eller med en ny kärlek.En otrohet gör jävligt ont.
Känner han sig övergiven? och dumpad? jag vet inte om jag själv ska tro på att han har varit otrogen eller ej.Vad är det för en vän som inte har berättat det innan?Jag blir bara så besviken.
När jag läser igenom de här 30 punkterna så är det så mycket som stämde. Han blev kall och hård och jag var faktiskt riktigt rädd för honom. Inte för att han skulle slå mig eller så utan för hans utbrott av ilska som han riktade mot mig och barnen. Det var en fruktansvärd tid och när jag tänker tillbaka så förstår jag inte varför jag inte ställde honom mot väggen, vad som helst hade ju varit bättre än det jag fick stå ut med under den där tiden.
Till slut upptäckte jag otroheten, fick bevis svart på vitt om hur det låg till.
varit med en annan tjej!?! usch fy fan.
Nu har vi brakat en del den senaste tiden, det ar jag som alltid borjar braken for att jag ar osaker och arg... samt jattebesviken.
Igar natt lag jag i sangen och sov med honom... jag kramade om honom. Plotsligt sager han ett annat tjej namn! (samma namn som han kallade mig for nagra dagar sedan). Denna tjejen som han kallade mig for ar en nara van till mig och dessutom sa jobbar de tillsammans. Varfor tror ni att han kallade mig for den har tjejens namn?
Han sager att de arbetar tillsammans och de alltid umgas, men jag tycker inte att det ar lampligt att kalla mig for Veronica nar jag heter Kathrin och ligger helt naken i sangen och kramar om honom...
Jag har varit tillsammans med en gift man i 18 månader, vi planerade en framtid ihop men sen blev det inte så för barn är imblandade och han kan inte vara utan sina barn.
Jag var förkrossad, även jag två tvillingar på 3år, jag är singel mamma.
Han och älskar varandra men omständigheterna gör att vi inte kan leva ihop.
Jag står inte för otrohet, han hade lovat mig en framtid och kärleken kan göra en omoralisk och blind.
Vissa kvinnor tror jag inte vill se att mannen är otrogen,de ser, men vill inte se.
Mina vänner säger att jag ska ringa henne och berätta för henne, men jag anser dock att det inte är min sak.
Jag älskar honom och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har lämnat honom många gånger men varje gång när han kommit tillbaka har jag trillat dit igen... det gör ont och jag saknar honom jämt..
Jag borde ha sympati och vara moralisk korrekt att inte träffa honom nå mer.. men sen känner jag -varför ta hennes lycka före min? Vi älskar ju varandra.
Sen verkar det som alla är otrogna.. jag vet om alltför många av mina vänner då männen har varit otrogna, men jag vill inte lägga mig i.
Innan fördömde jag dem som var otrogna men nu så har jag själv sett att kärlek kan vara så omoralisk ibland.
Han raderar alla samtal,sms, ringer bara från jobbet,mailar mig. Vill man vara otrogen så går det...
Personligen så tycker jag då hon misstänkt honom att hon bara kunde ringa telebolaget och kolla samtal minst 5ggr/dag senaste 18 månaderna..det är inte svårare än så.
/anna-sara
Känns lite bättre nu!
Tack så mycket allihop som har hjälpt mig :)
Fokus på Cecilia nu :)
Men ändå, bara för att han sen kanske kämpar för dig betyder inte det att du ska gå tillbaka! Om han ska få dig igen måste han verkligen kämpa! Annars screw him!
Jag blir så ledswen av tanken att göra slut, jag tycker ju fortfarande om honom så mycket. Det gör ont att tänka mig mitt liv utan honom. msamtidigt som jag vet att om vi fortsätter såhär så kommer jag bara känna mig sämmre.
Kanske kan ett uppehåll få honom att också inse vad han uppskattar och borde göra i vårat förhållande för att det ska fungera?
Varför du känner dig osäker på honom kan ju också bero på att han inte visar dig uppskattning på det sättet du skulle vilja. Du vill gå ut, bara ni två, men han gör aldrig något sånt. Brukar han säga att du är fin, söt, snygg eller vacker? Brukar han säga hur mycket han tycker om dig? Håller han ofta om dig, inne eller ute? Hålla handen kanske? Allt sånt är viktigt i ett förhållande för att man ska känna sig säker... Småsaker är viktigare än man tror.
Om han inte gör allt sånt, så blir du osäker, och ännu mer om han snackar med andra tjejer.
Släpp honom och skaffa dig en s.k egen plattform, där du verkligen lär dig uppskatta dig själv. Sen kan du skaffa dig ett nytt förhållande. För det är heller inge bra att bli beroende av alla gulliga ord och så, för då kan det ju bli så att du låter vem som helst göra vad som helst på dig, bara för att få hör dessa vackra ord.
Så det spelar ingen roll om han är otrogen eller om det bara är du som är väldigt svartsjuk. Det här förhållandet är inge bra för dig, och du förtjänar att må bättre!
Att göra slut är ju aldrig lätt, och kanske är det så att du \"letar\" efter en riktig anledning att göra slut för? För om han hade varit otrogen och erkänt det eller att du hade bevis... Skulle du väl inte stanna?
Men även om det är jobbigt att göra slut så tycker jag absolut att du ska göra det. Försök att ta mod till dig, för det finns bättre där ute...
/Helping Hand ;)
Jag får nästan tjata på honom för att han ska bjuda mig på middag och ändå så gör han det inte i slutändan, anledningen är att han inte har pengar eller något liknande. Men jag förstår inte. Om han nu vet att jag skulle uppskatta det så mycket varför kan han inte spara pengar ett tag då och sedan bjuda ut mig?
Han behöver ju inte välja den dyraste restaurangen i stan. Jag skulle bara uppskatta att han verkligen tog sig tiden att överraska mig.
Jag har känns mit så rastlös i vårat förhållande länge nu. Jag vill att han ska kunna vara romantisk och överraska som jag nu nämnt, det skulle göra vårat förhållande så bra.
Han säger att anledningen till att han inte gör det är att han inte har npgon lust för att vi bråkar jämnt och att han därför aldrig för lusten att göra något mysigt för mig.
Och ja vi bråkar en hel del, oftast om andra tjejer, vilket är mitt fel. Men jag förstår inte, om han nu bara är kompis med dessa tjejer VARFÖR raderar han vissa sms från dom?! och varför BLÅNEKAR han att han smsar med dom fast jag har bevis?
Jag förstår verkligen inte. Något jag skulle uppskatta vore mom han kunde vara helt ärlig mot mig så att jag kunde börja lita på honom till 100% igen. Sedan skulle romantik delen men lite överraskningar inte vara fel. Även från min sida då.
Eftersom han har sagt att det är allt bråk som gör honom leds och får honom att inte vilja vara romantisk, så tänkte jag testa att inte bli sur för minsta lilla smsande med tjejer eller så. I alla fall ett tag och se om han skulle bli romantisk då.
Är detta en dum idé? borde jag bara lämna honom?
För jag älskar honom ju. Och många av mina kompisar säger att han verkar vara den mest underbara pojkvännen.
Jag brukar oftast tänka att jag är för needy, lixom att jag kräver för mycket.
Jag blir ofta sur för väldigt små saker, som att tjejen i hans klass som smsade med honom, ex satt vi samma bord som honom och dom satt och skrattade och pratade. Enligt honom gillar han henne inte. Då blev jag sur över det för det kändes som att om han inte gillar henne överhuvudtaget efter all som har hänt, VARFÖR sitter han och skrattar och pratar med henne?
Hans svar var att han inte vill bråka med folk i onödan, att han bara vill vara trevlig.
Det blev ett stort bråk av detta, jag blåste upp allting för jag mår dåligt av att se honom ha kul med HENNE, just den tjejen som förstörde 3 månader av vårat förhållande.
GUD vad ska jag göra? är det han eller mig det är fel på?
det är vad jag verkligen vill veta, vem ska ändra sig om någon ska det?
Men en kompis i nöd kan man inte dissa, men håller med dig om att han inte kan \"rädda henne\" alla gånger, och att hon har andra polare också.
Men vare sig din pojkvän är otrogen fysiskt (eller psykiskt) eller inte, så tycker jag ändå att det verkar som att han har lite väl mkt andra prioriteringar än dig. Av de jag läst så verkar det som att du vill ha myckt mer närhet än vad han vill ha och han verkar vara mer \"van\" vid polare av motsatt kön. Ert förhållande är inte rättvist mot någon av er, och det märks ju väldigt väl att du inte mår bra av det. Din självkänsla måste verkligen sjunka...
Mitt tips; Gör slut med honom, helt. Och försök hitta någon som värdesätter dig. Men var absolut inte kvar i det här...
Utan jag sa mer typ: varför smsar du hela tiden med henne?
Om jag frågar honom om han är otrogen nu så säger han bara: nej varför skulle jag vara det jag har ju dig.
Ja jag vet att jag är väldigt svartsjuk, för att inte blanda ihop det här nu så som den som skrev: till Sanna/Cissi
Så var det inte hans ex som smsade och ringde hela tiden, det var en tjej i hans klass.
Sedan vet jag även nu att hon (tjejen i hans klass) har varit kär i min pojkvän, och kanske är det fortfarande. En killkompis till min pojkvän berättade endel på fyllan som han troligen inte skulle ha berättat för mig annars. Hon har skickat sms som: Vad sexig du va idag! osv, dom har jag dock aldrig sett utan har hört från andra. Så jag kan ju inte vara 100% säker på att dom smsen exsisterat.
Min pojkväns ex är inte tjejen som smsar, för att reda ut det. Tjejen som smsar är en tjej i min pojkväns klass, min pojkväns ex är den tjej han åkte hem till när vi var tillsammans för att \"reda ut allt och förklara för henne att det var helt slut\" dock när han märkte att jag blev arg för att han hade åkt till sitt ex utan att ens berätta för mig att han skulle göra det, då ändrade han historian och sa att dom bara hade träffats på stan.
Jag älskar ju min pojkvän, men jag är så rädd att bli lurad och sårad. Problemet är att nästan alla hans kompisar är otrogna mot sina tjejer, det oroar mig lite. I ett kompisgäng så brukar de flesta vara väldigt lika som personer.
Jag kanske inbillar mig om att han är otrogen, men jag VET att tjejen i hans har varit väldigt flörtig och på honom. Att hon tycker han är snygg och så. Jag menar om hon nu var så ledsen efter att hennes kille ha gjort slut, ja det förstår jag väl jag skulle själv vara väldigt förtvivlad så som jag älskar min. MEN hon har ju tjej kompisar, kompisar som känner henne mycket mycket bättre än min pojkvän känner henne. DOM, hennes bästa kompisar som då också är tjejer och kan relatera till henne, det är väl dom hon borde ha tyt sig till i en sådan situation, INTE en kille i hennes klass som hon inte alls känner så bra, som hon aldrig umgås med utanför skolan osv.
Det var därför jag blev så misstänksam eftersom min pojkvän verkade vara hennes fulla stöd i hennes separation. Jag vet själv att hon har många nära tjejkompisar. Så varför tydde hon sig till min pojkvän?!
Jag menar i sommras hon kunde ringa sent på kvällen och säga: jag är sååå ledsen snälla kom och möt mig på stan, jag behöver någon att prata med!!!!
Kan hon inte prata ut med sina närmaste kompisar?
Ja det är en trasslig situation enligt mig. Jag kände mig sviken, det kändes som han prioriterade att sitta och prata med henne i telefonen hellre än att se en film och mysa med mig.
Det känns så fel när jag VET att hon gillar honom.
Ja jag blir bara ledsen. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro längre.
Tänk tillbaka på förstå gången du frågade.
När det kommer till att han nu försöker dölja att han snackar med henne, är ju något han inte ens borde känna att han behöver göra, men du har ju förbjudit honom. Därför pratar han med sin kompis i smyg.
Men du kan faktiskt ha all rätt i att misstänka honom, han har ju betett sig misstänksamt. Men att han inte alls försökte dölja att han snackade med henne, i början när han gjorde det, tyder väl på att han inte tycker att det var något hemligt. Annars skulle han väl typ inte svara eller bara svara o säga att han ringer sen (dvs när du inte är där).
Däremot tycker jag att han var väldigt respektlös när han svarar när ni kollar på film och så. Att han så fort hon ringer typ springer för att snacka med henne. Kanske har han inte kommit över henne helt? Han blev ju tillsammans med dej bara en månad efter ni hade gjort slut.
Tycker det låter som att du kanske har dålig självkänsla bara. Men jag kan ha fel.
Jag och min pojkvän har varit tillsammans lite över ett år. Innan han blev tillsammans med mig så hade han en annan tjej, dom hade enligt honom gjort slut en månad innan vi bloeb tillsammans. Men tre veckor efter att vi blev tillsammans fick jag veta att han hade träffat sitt ex hemma hos henne. Han sa att hon inte förstod att dom hade gjort slut och att han hade gått vidare, därför hade han åkt hem till henne för att förklara det. Han sa också att allt dom gjorde var att prata. Inget annat. Sedan när han märkte att jag var arg över detta, då ändrade han historian till att dom hade träffats på stan istället för henna hos henne och så vidare.
Det var då jag började bli lite misstänksam på hur trovärdig han var. Sedan glömde jag detta och vi fortsatte vårat förhållande.
Kanske fyra/fem månader in i vårat förhållande började jag känna mig lite obekväm med att en tjej i hans klass konstant smsade honom. När jag frågade honom varför så sa han: hennes kille har gjort slut och hon är ledsen jag tröstar henne bara.
Det blev bara värre och värre, vi kunde sitta och se en film, då hon avbröt detta med att smsa: hej jag är så ledsen kan inte du logga in på msn jag behöver prata med dig.
Hon ringde och var ledsen, en bit längre in i vårat förhållande ringde hon och frågade om han kunde träffa henne osv.
Jag kände mig oerhört obekväm med detta. Jag sa det till honom men han sa att jag inte skulle oroa mig, att dom bara var klasskompisar och att han aldrig skulle vara otrogen. Vi bråkade ofta över detta också, att jag ville att han skulle sluta smsa med henne och så. Till slut så gav han med sig och lovade mig att sluta smsa henne.
Inbland såg jag att dom hade smsat lite, men inte om samma saker som förut. När jag verkligen hade börjat lita på honom igen så såg jag en msn konversation mellan dom på msn. Där hade dom varit glada och trevliga mot varandra. Han hade gått ifrån datorn för att byta om. Hon skrev: halllåååå, hallåååå, vart är duuu? vart tog du vägen!?
Han svarade sedan: Jag bytte om ;)
Hon: oooooh var du naken :P ;)
Han: haha klart jag bytte ju om :P
Jag blev så sjukt arg när jag såg detta. Han lovade mig att inte ha kontakt med henne annat än på skolan, här satt han och msnade med henne. Sedan så flörtade hon helt klart, inte fan skriver man sånt till en kille om man vet att han har tjej och man respekterar det?! OCH HAN svarar med flörtande tillbaka. Istället kunde han väl ha sagt: Nej jag bytta bara om.
Om han verkligen älskade mig och inte ville flörta med andra skulle han väl inte svarat som han gjorde?!
ÅH jag blir så arg och ledsen. Jag vet inte vad jag ska tro. Jag är ju en svartsjuk människa, men samtidigt vill jag inte bli den som blir lurad. Jag älskar ju honom men jag tvekar så mycket ibland. Jag vill inte att han ska vara otrogen. Alla dessa händelser har sårat mig, det känns som om han redan svikit mig. Alltid när vi bråkar kommer dessa minnen upp och jag undrar varför jag ens är tillsammans med honom.
Jag brukar ofta kolla hans sms nu för tiden. Han brukar låta mig göra det, men när det gäller sms från andra tjejer brukar han ibland radera vissa. anting vissa svar som han skickat till dom eller några sms som dom skickat till han. Sedan ser man ju att han har skickat sms till dom för det syns ju på senast skickade till... Sedan när jag frågar honom säger han: nej jag har inte smsat jag lovar! även fast jag visar honom att jag har bevis, hennes nummer finns ju där. Men han säger bara: nehe tro mig inte då, sedan blir han sur.
Vad säger ni? är jag för svartsjuk eller har jag rätt att vara svartsjuk och misstänksam?
Är inte så glad över att märka att 12 st stämde klart och tydligt. Har ett tag känt att det kanske är så, men jag vill inte tro det. Kan inte det bero på andra saker?
Han har ett tag nu dragit sig undan väldigt mycket när jag börjar pussa eller krama honom. Han hade en sån period för ungefär ett år sen som också var såhär tydlig. Han ville absolut inte att jag skulle komma nära, han trillade nästan ur sängen en gång när vi låg och kolla på tv, för att jag kom lite närmare. Och när jag började inleda till sex en annan gång, jag var på honom och kysste honom, så puttade han bort mej och gick ut i köket! Fastän han hade stånd och så.
Mitt självförtroende sänks så otroligt mycket varje gång han säger nej(och det är ofta - och har hållt på länge). Nu vågar jag inte längre ta initiativ till sex. Och han gör ju sällan det. Jag får jättesällan komplinganger, även när jag kanske ansträngt mig lite extra för att se snygg ut. Däremot säger han ofta komplimanger till andra tjejer. Han tar mig för givet!
En grej också är att han har en tjekompis, som han berättat att hon var kär i honom i början av vårt förhållande. Jag hade vid nåt senare tillfälle frågat om han tyckte hon var snygg o då var svaret \"Hon?! nej hon ser ju ut som en hamster!\" typ... Men han och hon har hånglat och nästan haft sex innan vi blev tillsammans - vad han har berättat. Efter varje gång dom har hängt med varandra så har han alltid haft något att klaga på vad gäller henne. Varför hänger han då med henne?
På nyår gjorde jag något dumt, jag läste hans sms (och det är inte det dumma), han hade skickat till henne \"Tänker på dig mer än du tror, älskar dig\".. ungefär så, hon hade svarat typ \"Love you to\". Så jag i mitt fulla sinne bestämde mig för att smsa henne(det dumma!), från hans mobil och som honom. Jag skrev att hon borde komma till festen vi var på när hon slutar jobba (det hade framkommit att hon jobbade under den kvällen).. Hon hade svarat \"när ni alla däckat då eller?\" jag: \"Du kan säkert hålla mig vaken. ;)\" hon: \"kan jag säkert ;)\" jag: \"hurdå? ;)\" hon: \"på sätt som kanske inte borde nämnas här\" jag: \"men var inte blyg nu ;)\" hon: \"man vet ju aldrig vem som läser\" jag: \"det är lugnt, jag raderar allt\" hon \"jasså är det så? då är det synd att jag inte är hos dig då\". Någonstans i smsandet hade hon oxå frågat vart jag var(hans flickvän) och jag(som han) hade svarat att jag mådde dåligt och åkt hem men han hade stannat.
När jag senare, gråtandes, hade erkännt vad jag gjort och vad hon sagt till honom, så garvade han först och sa: \"haha! var det allt? Alla gör dumma saker på fyllan älskling\"... Sen hade han blivit arg när jag sa vad jag tyckte att det lät som. Vad ska jag tro? Framkallade jag hennes svar som egentligen inte har någon grund? Han sa också att hon förmodligen hade trott att han skojat och skämtat tillbaka. Vad ska jag tro???
Han har också frågat mig vad jag skulle göra om han var otrogen, det var ett tag sen nu men han frågade mer än en gång. Jag har alltid sagt att jag förmodligen inte skulle kunna förlåta. Sen har han också ofta, när otrohet kommer på tal, försökt att tala \"för\" det. Alltså sagt att man inte behöve göra slut, att otrohet inte alltid är något dåligt osv.
Han har också sagt att han inte tycker att, om man är i ett förhållande, så är man inte hemma hos någon av motsatta kön sent på kvällen. Men jag har själv sett hans sms till dendär tjejen, kl 01.00 på natten (då han slutat jobba) frågat om han kan komma över och kolla på film.
Oj när jag ser allt framför mig tyder allt på att han är det. Men i vissa fall är han helt underbar, och jag kanske bara är misstänksam för att jag har dålig självkänsla, och för att han ljuger för alla om mycket.
Snälla, säg vad ni tror? MÅSTE det vara så? Det här är inge kul...
Fy fan,rent ut sagt..Trodde det aldrig om honom..
Själv har han ingen ursäkt för vad han gjort vet inte varför det hände! Skulle kunna diskutera igenomn det men jag orkar inte. kan man möjligen stoppa ner det i en ryggsäck och låta det vara där? Vill bara svära och skrika ibland. Men det värsta av allt är att jag älskar honom!
Detta började under okt-nov 08, i slutet jan 09 åkte hon med tjejkompisar till fjällen.
Vad ska jag göra? Är hon otrogen?
Ja ja. Jag har aldrig varit otrogen i hela mitt 35 åriga liv, men jag har många jag vet, lika många killar som tjejer som varit otrogna.Dom har själva berättat för mig. Det som skrämmer mig mest är att jag har varit ute på krogen i 18 år varje vecka och träffat massor av kvinnor som varit beredda att vara otrogna mot sina män. Då tappar jag tron på att kvinnor verkligen går att lita på iallafall dom snygga;-) Men nu trodde jag att jag träffat en ärlig tjej.. Man får väl se vad som händer.
Och blir lätt irriterad och lättstöt på sistone, särkild om jag undrar över nåt som ej stämmer...Jag tänkter på barnet i första hand och vill inte stressa och bråka så jag låter det mesta vara just nu och är hellre tyst än nyfiken...jag förtränger kanske...Och sexet har ju så klart blivit mindre nu när jag är gravid... fast även från hans sida...borde inte han var mer på ? Och så hände en jättehemskt sak, han råkade glömma lägga på luren en dag när jag pratade med honom och jag råkade höra massa kvinnostön och hans röst mumlande nåt i stil med \" så skönt \"...det var massa annat som lät i bakgrunden... jag fick panik och skällde ut han men fick till svars då att jag var knäpp nu sedan jag blivit gravid...han påstod att han var och tvätta bilen manuellet och det var massa folk runt om och att allt var inbilning... men det lät så himla verkligt, jag hör hans och kvinnostönet ekande i huvet på mig om nätterna...vet ej riktigt vad jag ska göra just nu... alla i familjen vet och alla tycker att jag hittar på,,,vågar dock inte prata om det mer... men mina närmsate vänner som jag har berätta det för säger att jag bör kolla upp det för det tycker att hans beteende varit konstigt på senset tiden...hjälp...usch
Jag tror att hon hoppades på att det skulle vara grönare på andra sidan, men icke sa Nicke.
Vet EJ vad jag ska göra? har ju 2 små barn som jag avgudar och vill inte att dom ska komma i kläm. Tack för mig och jag önskar er alla en ny start på det nya året..
Misstänker att min fru är otrogen... Sett lite olika tecken =(, känns jävligt jobbigt just nu, vill gräva vidare och få eventuella bevis men jag är samtidigt rädd att hitta bevis!
Min fru var otrogen en gång (vilket är 1gång för mycket). Killen visade sig lindat henne runt sitt finger mne när han fått sitt, så var hon inte intressant längre. hehehe.
Iallafall så redde jag & min fru ut allt. All otrohet har en förklaring. Det är viktigt att hitta den. Det gäller att som offret, titta på sig själv & se vad man själv bidragit till detta. Nu hade jag sådan tur att det var en idiot & player hon träffat. Så hon fick sitt straff rätt så fort. Men hade inte jag ändrat på mitt eget beteende, så hade vårat förhållande inte gått att rädda alls.
Vårt förhållande är nu faktiskt starkare än någonsin! & vi tar varandra inte för givet längre. Utan jobbar & är väldigt försiktiga vad vi säger, lyssnar på varandra, ger varandra utrymme om det behövs. m.m.
& det ärhelt underbart vart vi har kommit.
Men jag kan inte sluta gråta när jag läser om era inlägg, där ni berättar era misstankar om att eran partner kanske har en annan.
Jag vet var ni är er ensammhet. Hur jobbigt ni har det. Jag skulle aldrig vilja komma dit igen. Men det finns hopp. Ifall ni tittar på er själv först.
Noppe
Stämmer verkligen detta? Usch vill inte ens tänka tanken. Har anat ett tag nu, och detta som jag läst nu blev ju bara ännu värre!
Det känns som att få en kniv i hjärtat, fy fan vad sur jag blir!
En fråga till er killar; Skulle Du kunna vara otrogen mot din tjej/sambo/fru OM hon INTE fick reda på det, alltså då menar jag ALDRIG fick reda på det? Tänk tanken och svara ärligt!
Sedan en till grej; Vad ska jag göra när min kille älskar att gå på krogen och har alkoholproblem vilket betyder att han ALDRIG minns vad han har gjort eller är medveten om vad han gör när han dricker? Jag kan inte tvinga han att inte gå ut heller.. Men han sårar mig så mkt.. SNälla hjälp mig, Det är ett jävla problem!
Kram
Jag ska tilllägga att jag själv har mycket i ryggan med mycket strul druckit för mycket bla men haft det under koll tills jag träffade henne, jag erkänner jag är svartsjuk av mig men försöker va realistisk. Jag har aldrig känt mig säker på henne sen hon åkte till bb kanske därför jag spårar.
Frågan är bara är jag knäpp eller har jag svaren själv: jag blev ett subtitut som hon igentligen inte riktigt vetat vad hon vill göra med söker bekräftelse är egoistisk och bara ser till sina behov? Min svartsjuka lockas fram och jag tar på mig hela skulden obefogat? Vi ska inte vara tillsammans?
Känn på den
En kille på hennes jobb som hon påstod inte alls var snygg, han hadde \"för mycket muskler\", hadde fått flera sms varje dag från frugan.
Jag började föra lite dagbok och skrev ner när frun lämnade hemmet för att träna, handla, åka till kompisar m.m. tidpunkterna stämnde med hennes sms till killen, ett sms innan och ett efter....
Hon började vilja ha sex med mig varje dag och var ömsom jätteglad och ömsom arg som ett bi.
När jag konfronterade henne blånekade hon men efter att i flera dagar pressat henne och sagt att \"jag kan kolla upp vad som står i dina raderade sms och om det står något som du tycker att jag bör veta så ska du säfga det nu!\" så gav hon upp...
Jag hadde rätt, hon var otrogen!!!...
Så alla vänner där ute, om ni tror att er partner är otrogen så är partnern säkert det!
Mycket bra artickel, träffsäker!
Upp med huvudet ur sanden flickor.
/Anna
Går han inte med på detta tycker jag du allvarligt ska fundera på vad du vill få ut av det här förhållandet, och om det är värt att stanna hos honom. Låt inte bara åren gå. Har du någon väninna som du kan prata med och få stöd av?
Du är värd att ha ett bra liv!
Kram/ Freyah
Närjag ställde honom mot väggen var han mest upprörd över att jag kollat hans mobil (vilket ju iofs inte var ok).
Jag fick ett vackert guldsmycke efter detta, vilket var oväntat då han alltid oroar sig för pengar och säger sig aldrig ha råd att unna sig något hur mycket han än arbetar... Dessutom ljög han om de där sms-en och sa att jag fattat fel, men jag fick inte läsa dem igen utan han raderade dem. Det blev värre efter en utlandsresa med hans jobb. Då han kom hem efter en vecka överraskade jag honom snygg och sminkad och kysste honom när hans kvinnliga arbetskamrater såg på. Då vred han sig ur mina armar! Ett tag ville jag att vi skulle gå i parterapi men det ville inte han, men nu har jag gett upp. Jag lämnade honom för ett par år sedan, men vi har ju barn ihop och försöker vara vänner (han verkar emellanåt vilja mer). Jag har inte ork att gå vidare och kanske träffa någon annan, eftersom jag hela tiden blir påmind om hur sårad han blev när jag lämnade honom. Har verkligen försökt men jag vågar inte lita på honom längre. Jag har ju inga verkliga bevis och han har ju som sagt aldrig erkänt, så ibland undrar jag ju om det är jag som är knäpp. Han jobbar fortfarande övertid, och alltid lördag eller söndag även om barnen är där den helgen.
Vill bara hitta ett sätt att acceptera läget och gå vidare.
Usch, vilken gnäll-kärring jag låter som, men jag blir ju lite låg när jag tänker på det.
Mvh T
Gunnar